Söndagar suger! Tänk om man om man fick stryka alla söndagar från kalendern, lycklig jag skulle bli.
Har åtminstone tagit tag i tvättning och städning idag. Tredje maskinen snurrar just nu. Jag skulle kanske kunna tvätta lite oftare.

Skulle ta en långpromenad med Jamie och insåg att det inte gick alls. Mina benhinnor gjorde det knappt möjligt att lyfta fötterna på hårda asfalten. Jättekonstigt för jag hade inga känningar alls inomhus. Envisare än synden hasade vi oss ändå dryga 5 km och jag fick utnyttja vägrenen för att ta mig fram. Det gick! Om än i sköldpaddetempo.

Det var bara att bita ihop och förtränga allt vad benhinnor heter för nästa utmaning, Hundruset i Haparanda, anordnat av Djurmagazinet.
De 40 första anmälda fick en goodiebag med hundprylar. Klart jag var på plats. Kön ringlade lång och jag tänkte nästan skita i det. Men skam den som ger sig.

   Goodiebag!

Ruben hade hysteriskt roligt i kön. Han körde ljudeffekter och ville hälsa på allt och alla. Hunden bakom fick träna lite små lydnadsövningar och jag skrattade gott när Ruben satte sig på kommando men inte hunden bakom, lilla sötnöten.

    Massor av prylar, mest ätbara.

Hade med Jamie i bilen och var i valet och kvalet om världen och jag var redo för två hundar samtidigt. Äh, testar väl. Jamie var superduktig. Hon liksom bara hängde på och följde strömmen och blev alldeles till sig när hon fick syn på några andra slädhundar.

   Verkade inte alls lovande till en början.
Det var koppel kors och tvärs. 

   En satt på sin rumpa.

   Ungefär här var jag beredd att ge upp *hahaa*

   Men så plötsligt händer det och vi är på väg.

Gick tillsammans med en FD bulleägare och dennes dotter. Deras ena hund hade en förmåga att med jämna mellanrum göra låtsasutfall som skrämde slag på de flesta jyckarna. En pudel gjorde frivolt upp i luften på säkert en halv meter. Man ska inte skratta men det såg fruktansvärt lustigt ut. Det var som han gick omkring och skrek BU!  Och reaktionen hos motsatta hunden var belöningen. Men Ruben brydde sig inte ett dugg, han tittade inte ens på den andra hunden som med jämna mellanrum verkligen vrålade i hans öra och slemmade ner hans rygg. Det är precis så där bullarna ska vara tyckte den FD bulleägaren och jag kan bara hålla med. Toleranströskeln kan vara enormt hög.

Det blev dock några kilometers dragande och Rubens känsliga tassar blev avskavda baktill *aj* Efteråt fick han sig lite extra uppmärksamhet och dottern påstod sig vara kär =)

   Aj, aj, modell avskalad blåsa. Båda baktassarna ser
identiska ut. 

Jag är jätteglad att jag åkte. Att träffa hundfolk är näring för själen och alltid lika roligt. Extra trevligt att det var så bra uppslutning idag. Jag blir förövrigt alltid lika förundrad över Bullens förmåga att hamna mitt i centrum. Det ska klappas och hälsas. Inte illa för att vara en extremt förtalad ras. Tur han är go och glad.

Nu har jag två trötta hundar. Jamie har kraschat i hundgården och Ruben i sin lilla korg. Ganska bra för att vara en äcklig söndag.