Sprang milen på förmiddagen, utomhus i ett väder som var som gjort att springa i. Skulle visserligen inte bli någon mil idag, bara 5 km det hade jag bestämt. Men bestämmelser är till för att brytas mot. Kom hem, bytte om och tog med mig Affe till svampskogen där jag faktiskt hittade lite mer kantareller *lycka*

Affe var lycklig på sitt sätt då han upptäckte att blåbären minsann återuppstått. Inte hade väl han glömt hur gott det var med blåbär, trots att det gått ett år och han rensade flitigt (helt på egentass) blåbärsrisen från bär.

Lite väl sura i mitt tycke, än så länge  men snart kan blåbärskampen med Affe inledas.

Jobbat har jag naturligtvis gjort och efter det var det dags för ytterligare en kort svamprunda i kombination med hundpromenad där även Fanny fick hänga med. På den rundan kammade jag dock noll på svampfronten.

Tog den dagliga repan i jordgubbslandet men det går trögt och bären vill inte bli så där härligt djupröda som jag vill ha dem.

Nu väntar jag på att Morden i Midsomer ska börja. Lär dock bli ett tryck på inspelningsknappen lagom till första reklampausen eftersom det svider förfärligt i mina ögon. Vilket kanske inte är så konstigt när jag varit i farten hela dagen och knappt suttit på min bakdel mer än när jag rattade bilen till och från arbetet.

Lite lustigt idag på min springrunda. När jag hade en dryg km kvar stod det plötsligt en ren mitt på vägen. Men istället för att ta sin flykt till skogs, springer den mot mig. Dumma, dumma djur. Kanske jag, i mitt svettiga, flåsade tillstånd, var lite lik en brunstig ren eller något, vad vet jag.

Nu är ju renar fredliga djur och hittills har jag aldrig hört talas om någon som blivit attackerad av Rudolf-ren. Men nog kan jag erkänna att jag saktade ner på farten när renen inte gjorde någon ansats att vilja stanna eller vika av. Kan väl tillägga hornen var rätt rejäla. Med ett tiotal meter i mellan oss inser den tydligen sitt misstag och flyr sin kos. En gång var jag tvungen att vända mig om och kolla så att den inte var efter mig, vilket den naturligtvis inte var.

Funderar lite på alla bilarna som stod inkörda här och där längs min springväg, en väg som i vanliga fall är helt öde. Men nu är det ju bärtider och då invaderas skogarna.

Hur som helst, på vägen tillbaka fanns det knappt en enda bil kvar och jag undrar just om det är jag som skrämt folket på flykten. Som jag dunsar fram där längs vägen, frustande och stånkande vore det väl inte konstigt om folk blir rädda. Det finns ju faktiskt björn i faggorna.

Brunstig ren och flåsande björn, jag har många strängar på min lyra.

Natti natti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...