Haha, minns ni min vilodag? Så fort solen kikade fram var minsann jag och Affen ute och power walkade, stackars hund. Jag kan iallafall dopa mig med Berocca Boost som faktiskt är riktigt raketbränsle i min kropp. Men Affen, nä han får nöja sig med energin som kommer ur belöningsgodisarna längs vägen. Han börjar bli sååå duktig och nu hyser jag goda förhoppningar att det mesta faktiskt går att fixa till med honom. Det krävs bara massor av tid, massor av envishet och en uppsjö godis ;)

En till promenad, en kort en, blev det framåt kvällen när det åter drog in ett (mycket lätt) åskoväder. Men himlen såg så hotfull ut att jag nästan väntade mig att få en blixt i skallen. Nu kom det inte en enda blixt och enbart en knall, som Affe mest blev fundersam över. Inget skällande och ingen rädsla, bara fundersam var ljudet kom ifrån.

Jag gjorde det, klickade hem en ny dator. Det blev ett stort svart hål på kontot och jag funderade länge och väl. Ska jag, ska jag  inte. Koden för bankdosan var giltig i fyra minuter och jösses vad jag tvekade. Om koden hunnit "gå ut" då är det inte meningen att jag ska ha datorn. Men det hade den inte och nu vänta, vänta...

Igår blev det endast en promenad och man kan nog inte kalla det för power walk, snarare bara walk eftersom lilla fjonkan Fanny var med.  Långsammare tempo men desto längre sträcka i stället. Man märker faktiskt att hon börjar komma i bättre form, hon sprang hela vägen hem och utan att sacka efter en enda gång. Affe är alltid lite mera "i gasen" när Fanny är med men något som varit nästintill omöjligt tidigare är att låta Fanny springa före/framför. Det har varit ett evinnerligt dragande i kopplet. Men inte nu längre, han gick jättefint vid min sida och Fanny en bit framför. Tänk vad små saker kan göra en lycklig.

Det enda som förpestade promenaden var ormen. Det fasansfulla i det hela var att jag inte såg den (först), jag med mina "orm-spanar-ögon" konstant påkopplade. Jag kan till och med HA KLIVIT PÅ DEN, hundarna sprang i vart fall rakt över den. Den måste, måste, måste ha varit död. Den var just i slutet av vägen och vi hade precis vänt och börjat återfärden hemåt, då jag registrerade den. Det tog några sekunder för hjärnan att få ihop det jag just sett och jag hann gå några steg innan jag fattade. Tvi, tvi, tvi. Äckelpäckel orm.

Att trampa på en orm, död som levande är ångestframkallande, uääääck. Ingen tröst att det var en yttepytteliten rackare heller.

41 matlådor, är vad som finns i frysen. Pasta på längden och tvären, korv, bacon, älgkött, uj vad jag har lagat mat. Sambo kommer eventuellt att vara borta på jobb under tre veckor i sträck, tillskillnad från 1 vecka i vanliga fall och två lådor om dagen i tre veckor, ni kan väl er matematik.

Försökte få till en ledig dag, nu när sambo är hemma, för att köpa kläder och skor till den stundande begravningen. Ja, jag ger vika, ser ut som en falukorv i den tänkta kjolen och det är högst tveksamt att knappen hålls kvar i linningen när jag placerar mig i sittande ställning. Frågade runt lite på jobbet bland sommarvikarierna. Svar: Jo, jag är ledig men jag vill INTE jobba, för..... Spiken i kistan! Locket på! Det är tydligen bara jag som måste jobba för att tjäna mitt leverbröd.

Mot jobbet och mot en lönecheck.

 

melitta

8 augusti 2012 10:30

Jallå! ja du gjorde det bra:) med alla dessa matlådor.
Jag har aldrig sett en orm här.... kanske måste jag fara o kolla in keräs vägarna:) hihi...

Så trevligt att ses:) jag var som en ny människa efteråt;)

Har du föresten luskat mer i det där du vet???!!!

Kram

 

Pirjo

9 augusti 2012 09:12

Vad du är duktig som gör massa matlådor till sambon:). Skulle min gubbe fara iväg sådär så skulle han få göra sina lådor själv:).Har ni mycket orm i era trakter? Jag har hittills inte sett nån orm i Happis och jag tror inte att Magnus heller sett nån fast han håller till mycket i skogen.Men det är väl så, du har på dig ormögonen och ser sånt som en annan inte ser:) Min syster är likadan och hon har också ormskräck.
Bra att det fixade sig med din ledighet:). Hoppas ni hittar kläder. Kram

http://www.gransdalen.kennelsida.se

 

Jenny

10 augusti 2012 08:49

Melitta! Har inte kunnat få fram något än, har inte träffat utfrågningsobjektet, men jag ska, lovar :D Kom till keräs å promma med mig och Affe, då ser du orm. Jag verkar vara ormmagnet :( Tvi.
Det var ett mycket trevligt och välbehövligt besök ;)
Kram.

Pirjo. Är rätt gott om orm här. Fast första åren i Keräs såg jag inte en endast orm. Nu ser jag både döda och levande och det får verkligen mina nackhår att resa sig. Spindlar, råttor, allt annat går men inte orm.
Tycker lite synd om sambo om han skulle göra sina lådor själv. Skulle vara 41 lådor med enbart makaroner och korv. Så långt sträcker sig hans kockkunskaper ;)
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...