Två dagar med metacam och Affe är ännu halt. Varningsklockorna dånar…. Orkar inte tänka längre än dag för dag nu. Förväntar mig inte mirakel, men ändå......

Magen har havererat. En magkatarr, storlek XXXXXL har kommit på besök. Inte så förvånande med tanke på all oro och inre stress den senaste tiden. Allt sådant går raka vägen ner i magen och upp i huvudet med, för den delen.

På jobbet gör jag inte ett ”bra jobb” och är inte alls vidare trevlig. Har helt enkelt inget tålamod, propparna ryker på nolltid och jag har inget tillövers för krångel och oförskämdheter.

Funderade på att höra mig för om det tillfälligt fanns några andra uppgifter för mig. Skura kundtoaletten vore väl kanske lämpligast just nu. *fniss*

Anar att de kanske tycker jag borde utnyttja mina semesterdagar i första hand. Men hur roligt är det att ha semester NU!  Jag kan ju inte göra något. Sitta hemma och oro sig 24-7 för Affe kallar jag inte semester, snarare VAH (Vård-Av-Hund)

   Komplicerad sak, min nya migränmedicin.

Åkte extra tidigt hemifrån igår för att jag skulle hinna till Apoteket innan jobbet. Mina nya migränmediciner samt en extra flaska med metacam åt Affe behövde hämtas ut. I vanlig ordning tar det ju sin rundliga tid innan det blir ens tur. Väl framme meddelar tantskrället att det här minsann tar tid att plocka ihop. -HUR lång tid undrar jag? -Jaaaaa, MINST 30 minuter.  WHAT!!! Hur är det möjligt… Funderade på att fråga om de själva skulle tillverka medicinen och sedan pilla ner den i små folieförpackningar. Men avstod.  

Så det blev att återvända till roliga Apoteket efter jobbet och NATURLIGTVIS köa igen. En av mina migränmediciner fanns inte hemma, så på fredag ska jag dit igen och KÖA på nytt! Heja Apoteket.

Jag stödjer helt och fullt mitt nya träningsfria liv. Klockan ringde imorse, av gammal vana. Funderade ett slag på om jag skulle dra mig iväg till gymmet. Men nääää.  Klev istället upp duschade och förtärde en brakfrukost, värdig en kung, nästan.  

Väldigt höstligt ute nu. Det är mulet och grått och i natt vakande jag av det ösregnade.

Ett annat säkert hösttecken är den stundande (heliga)älgjakten. På måndagsmorgon smäller det. Kan tro att sambo har mer än en gnutta hemlängtan just nu. Sambo som aldrig, under hela sin jägarkarriär, missat en älgjaktspremiär. Nå, någon gång ska väl vara den första. Startskottet lär han dock missa i år men inte så mycket mer. Fast det är klart. Det viktiga försnacket har ju missats och den sedvanliga traditionen att bada bastu med ”gubbarna” helgen före premiären. Jag har erbjudit mig att elda bastun och hålla i trådarna, utan honom, men han verkade inte riktigt nappa på idén. *haha*

   A och O för en lyckad jaktdag, spiralkorv.

Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken, rörande jakten. Jag har fyllt upp kylen med den livsnödvändiga spiralkorven.

God morgon!

 

melitta

30 augusti 2012 08:48

Hejsan! Tycker gott det är dax att vända på steken... Vi eldar bastu och snckar skit om dom som jagar älg;) hihi...

Vi kan ju avfyra ett skott eller två där mot små timmarna..så är ju festen fixad:) Hahahaha...

MEn då måste vi ju komma ihåg att inte raka oss under armarna och inte vaxa benen. För att inte glömma dom enstaka hårstråna som envist kommer på överläppen;)

Du är värd en brak frukost:) Du är en så underbar vän:)

Kram

 

Jenny

31 augusti 2012 14:49

Melitta! Haha, ja det vore något det :D Kanske inte så uppskattat dock av den motsatta halvan ;) Fast urskog under armarna och ludna ben, nja, tror inte jag fixar den biten riktigt ;)
Detsamma <3
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...