Så var det november och jag undrar hur tiden kan gå så snabbt. Inte för att det spelar någon roll egentligen, det är mest det där med att avståndet till 1974 blir allt längre och i mars kommer jag att vara närmare 40 än 30, fasansfull siffra.

Vissa åldrar är för mig förknippat med vissa, vad ska man kalla det, fördomar.

När man närmar sig de 40 ska man ju i princip (nästan) vara far/mormor (i alla fall ha egna barn), genomgått en akademisk utbildning, ha ett fast jobb, god ekonomi, man ska vara klok, lugn och sansad. Man ska laga ordentlig mat, klä sig propert, lyssna på "svensktoppsmusik" och man se nyheterna på tv minst två gånger per dag samt Go kväll programmen. Och kan då enligt mina egna kriterier erkänna att jag ligger pyrt till på samtliga punkter, utom den med fast arbete

Läste imorse Aftonbladets bilaga Härligt hemma, där Babben Larsson skrivit en krönika om sin hund som väcker henne genom telepati och hur hunden fällde stressmjäll över hela kroppen vid ett tillfälle när Babben tänkte på den dagen de var tvungna att sätta bort henne.

Hon nämner även att djurpratare sägs kommunicera via bilder. Har ofta förundrats över Emils förmåga att veta att vi just idag ska svänga av till vänster och inte till höger som vi brukar. Kan detta med bilderna vara förklaringen?  Inte vet jag?  Men kan nog inte vifta bort det totalt. Kroppsspårk hade annars kunnat var en tänkbar orsak. Men många gånger när detta inträffat har han varit lös eller i långlina. Så vem vet? Kanske värt att bilderna ha i bakhuvudet i alla fall  

Måste komma ihåg att inte pussas med mina hundar på minst några timmar framöver. Det har nämligen ätits bajs på längden och tvären under morgonens promenad, urk. Dom verkar inte ens vara hungriga utan ligger bara i varsin soffa och sover. Dessa underbara djur

Ha det gott.