Jaha, så har det varit första advent, utan snö. Nå det gick ju det oxå. Fick till och med faktiskt lite julstämning då svärmor var förbi och vi slörpade i oss lite glögg, premiär i år för min del. Gotti gotti.

Igår fick Emil sin första promenad på evigheter och det var massor med uttisprutti i de små benen  Hade först tänkt släppa honom lite lös, tack gode gud för att jag inte hann göra det. På en av ängarna befann sig nämligen en liten flock med renar, dessa korkade, korkade djur. Dock ett bra träningstillfälle, man gör vad man kan i sele och flexikoppel. Renarna tlttade på oss och vi på dem, alldeles stilla stod han.

Nu är ju en stillastående ren något helt annat än en springande ren   Och när sedan renarna väl satte iväg fick jag in ett riktigt bra NEEEEJ  

Faktiskt måste det ha klickat i lilla Emilhjärnan för imorse när vi var på morgonpromenaden så stötte vi på renar igen och nu gjorde han ingen ansats att springa efter dom. Han gick snällt vid min sida (i koppel) pep visserligen lite och tittade, men det är i mitt tycke helt ok.

Morgonpromenaden skulle inte vara någon promenad egentligen, skulle bara hämta morgontidningen (med hundarna som sällskap) Men det var så härligt väder och en liten gnutta snö hade det fallit under natten, så jag kunde inte låta bli.

Att sedan varenda ytterdörr till huset råkade förbli olåst kanske inte var så jättesmart. Att sambo dessutom hade lyckats lämnat nyckeln till ena dörren sittandes i låset PÅ UTSIDAN tiger vi som muren om   Rena byasyndromet!  Mitt hem är ert hem, stig in och ta vad ni vill ha.....

Här bjuder jag på två bilder av mina favoriter   

Var är hunden? Del 1 

Var är hunden del 2.

Varför ligga normalt,  när man kan ligga onormalt? Och JA, fårskinnet är som synes kvar i hundkorgen och jag får vackert frysa om rumpan, tillsvidare.