Pust, då var vi hemma igen och efterlämnade inga veterinärer med sårskador eller traumatiska upplevelser.

Emil uppförde sig riktigt bra denna gång. Ett morrutbrott på en linkande röd setter och ett utbrott mot en liten jycke med platt nos. Men den lät så konstigt så till och med jag blev smått irriterad  

Dagens stora chock var att veterinären fick lyssna på lungorna utan Kalle Anka ljud från hans strupe, det är STORT  Klämmandet gick sämre men det är ingen nyhet.

Han fick en lugnande spruta och däckade nästan omgående. Det var som att lyfta upp en död vovve på undersökningsbordet.

Snabbt kunde veterinären konstatera att tonsillerna var irriterade. De lyste ilsket röda och var nästan lite såriga. Så dessa ska plockas (opereras) bort om 10 dagar och under dessa 10 dagar ska han äta en antibiotika kur. Dom kommer även att göra en spegling längre ner i halsen (finns ett fint ord för detta som börjar på o som jag inte minns) för att se om det kan vara något annat som också irriterar.

Även om det innebär operation så är det ändå skönt att ha fått en första diagnos och en förklaring till hans symptom.

Men så irriterad jag blir på folk som har noll koll på sina hundar, fast dom är kopplade. Funderar på varför folk tror att jag har munkorg på min hund? För att han ska se söt ut kanske? Visserligen kan han inte göra något åt någon men jag tycker ändå att det är mycket nonchalant och framför allt extremt respektlöst att släppa fram sin jycke till en annan hund som dessutom är munkorgsförsedd. Två personer fick jag säga till att dom inte skulle släppa fram sina hundar. Mycket olikt mig och jag sa det inte ens på ett treligt sätt. Men i ett väntrum hos veterinären ska det inte ens behövas tycker jag.

Nu ligger min lilla smurf Emil i korgen och sover, påtagligt påverkad av dagens aktiviteter. Blir nog en tidig kväll för matte med. Detta tog på krafterna

Tusen tack alla gulliga ni som hört av er på ett eller annat sätt och undrat hur det är med lilla smurf. Det värmer så att ni bryr er  fast han bara är en hund

Hade ställt klockan att ringa 5.15 imorse, skulle och träna hade jag tänkt. Istället släppte jag upp Emil i sängen, som genast gonade ner sig tätt in till mig under täcket och där låg vi sedan och bara myste ända till klockan 7.30

Grått och regnigt är det och idag är ju dagen D, dagen då vi ska till djursjukhuset. Jag återkommer med rapport om det senare ikväll.

Passade på att lägga ett kort spår igår, det var länge sedan sist. Hade nästan behövt pannlampa, det blir så otroligt fort mörkt. Spåret gick bitvis bra och bitvis sämre, han missade frolicarna jag lagt ut men hittade spårslutet  Men marken är förrädisk just nu. Det är barmark och man tror att man sätter ner foten i vad som ser ut som grön mjuk mossa, är beredd på, räknar med att foten ska sjunka ner en bra bit, men så är det istället stenhårt. Nå alla leder och kroppsdelar sitter fortfarande kvar  lite mer ömma bara.

Nu ska jag snart ta med mig hundarna och åka till Nikkala, det får bli dagens träning för min del.