Pust, då var vi hemma igen och efterlämnade inga veterinärer med sårskador eller traumatiska upplevelser.

Emil uppförde sig riktigt bra denna gång. Ett morrutbrott på en linkande röd setter och ett utbrott mot en liten jycke med platt nos. Men den lät så konstigt så till och med jag blev smått irriterad  

Dagens stora chock var att veterinären fick lyssna på lungorna utan Kalle Anka ljud från hans strupe, det är STORT  Klämmandet gick sämre men det är ingen nyhet.

Han fick en lugnande spruta och däckade nästan omgående. Det var som att lyfta upp en död vovve på undersökningsbordet.

Snabbt kunde veterinären konstatera att tonsillerna var irriterade. De lyste ilsket röda och var nästan lite såriga. Så dessa ska plockas (opereras) bort om 10 dagar och under dessa 10 dagar ska han äta en antibiotika kur. Dom kommer även att göra en spegling längre ner i halsen (finns ett fint ord för detta som börjar på o som jag inte minns) för att se om det kan vara något annat som också irriterar.

Även om det innebär operation så är det ändå skönt att ha fått en första diagnos och en förklaring till hans symptom.

Men så irriterad jag blir på folk som har noll koll på sina hundar, fast dom är kopplade. Funderar på varför folk tror att jag har munkorg på min hund? För att han ska se söt ut kanske? Visserligen kan han inte göra något åt någon men jag tycker ändå att det är mycket nonchalant och framför allt extremt respektlöst att släppa fram sin jycke till en annan hund som dessutom är munkorgsförsedd. Två personer fick jag säga till att dom inte skulle släppa fram sina hundar. Mycket olikt mig och jag sa det inte ens på ett treligt sätt. Men i ett väntrum hos veterinären ska det inte ens behövas tycker jag.

Nu ligger min lilla smurf Emil i korgen och sover, påtagligt påverkad av dagens aktiviteter. Blir nog en tidig kväll för matte med. Detta tog på krafterna

Tusen tack alla gulliga ni som hört av er på ett eller annat sätt och undrat hur det är med lilla smurf. Det värmer så att ni bryr er  fast han bara är en hund

 

melitta

2 november 2009 21:02

Hejsan! Vad skönt att det inget jobbigt var som dom hitta nu! Håller båda tummarna för att det inget ska visa vid nästa undersökning:)Psst!! kom Pecka ihåg att hälsa:)? hihi... Kramiz

 

Jenny

3 november 2009 19:12

Hej! Nee, det har han inte kommit ihåg, jag är inte förvånad. Han är på gränsen till dement när det gäller andra saker än jakt och asplöven.
Jätteskönt att veterinären hittade någon slags orsak och att det är fixbart =)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...