Nu jäklar! Härmed förklarar jag Affe frisk åtminstone tillsvidare. Observera att friskförklaringen gäller kroppen, inte huvudet, för där har jag än mina dubier om allt står riktig rätt till  

Han körde ju ett vansinnes race i fredags och vad jag kunde se under lördagen hade han inga påtagliga men, möjligtvis lite öm i tassarna men det är ju inte direkt förvånande.

Försöker varva vansinnespromenaderna med lite kontrollerade koppelpromenader. Så lördagen blev lugn och stillsam medan det igår var dags för raketfart igen, värre än någonsin kan jag tillägga. Om ni tänker er en ballong, uppblåst till max som man släpper iväg, utan knyta den, det är Affe när man tar av kopplet, pssssssssssssssssssssst upp, ner och iväg.

Under söndagen utsatte vi oss även för nya prövningar och ett steg framåt i riktningen att göra hund av Affe. Vi närvarade nämligen på brukshundklubbens friluftsdag. Jag tvekade och velade men åkte i alla fall och så glad jag är över det beslutet.  Vi var inte där så länge men deltog i det viktigaste, den gemensamma hundpromenaden och den var nog för att göra en trasa av både matte och Affe.

   Affe beundrar polarna framför.

Han var inte överdrivet galen, men väldigt glad och väldigt dragig i kopplet. Det är så klart en oerhört svår störning att ha hundar både framför och bakom sig. Sammantaget var det nog en 13-14 ekipage som deltog. Vilken enorm känsla det var att ha en glad hund som såg de andra vovvarna som bästisar och inte ärkefiender. Och så underbart det var att få träffa ”hundfolket” igen, jag inser med ens hur mycket jag verkligen saknat dem och allt som hör till.

   Några av deltagarna.

Nu kör vi på stenhårt och imorse packade jag in honom i bilen för att gå morgonpromenaden längs den nya gångvägen som sträcker sig parallellt med E4an. Naturligtvis föredrar jag skogen men vi behöver störningar av alla de slag, så nu är det slut med att göra det lätt för sig.

Naturligtvis möter vi omedelbart en tant med stavar och jag ångrade innerligt att vi inte valt skogen, he he. Hunden förvandlas blixtsnabbt till 7 kg ren och skär, studsande lycka när han får syn på tantamentet och hur hanterar man det? Hur korrigerar man bort glädje?

Jag haft kökstjänst i princip hela lördagen, hälften hamnade i frysen och hälften i soporna, som vanligt.  Vad har jag tillverkat då, måste fundera lite. Hmmm, det blev Dumlemuffins, Pollymuffins, hallonmuffins, Pollykakor och nötsnacks (snacksen hamnade i soporna) en omgång muffinssmet åkte samma väg och i går kväll bakade jag en rågsiktslimpa med sirap som sambo faktiskt ”godkände”

Pollykakor.

På lördagen var det dags för hemmagjorde pommes frites igen, gjorda enligt en ny metod (för mig) Man skar stavar av den råa potatisen, stavarna vändes sedan runt i olja, in i ugnen ca 25 min, salta, klart. De blev så otroligt frasiga och fina, hundra gånger godare än de djupfrysta, vissna skapelserna man släpar hem från butiken. Rekommenderas verkligen!

Igår hade det varit intressant med en stegräknare, för oj vad jag gick   Två hundpromenader på morgonen, promenaden med brukshundsgänget och senare på eftermiddagen pluggande jag in musiken i öronen och gick på en långrunda med mig själv.

Mätte upp sträckan idag och den visade sig vara 13 km, tur och retur. Sista 5 km sprang jag och det var premiär för utelöpet. Det är ju så mycket skönare att springa utomhus men samtidigt betydligt tyngre, vinden gör verkligen sitt till. Jag börjar känna av rejäl träningsvärk i min bakdel så nog är det helt annat att springa ute i verkligheten.

   Kolla in (runda) magen och benen, behöver jag tala om att det blev en dusch.

Påsk i slutet av veckan, och? Jag jobbar istället, ser glad ut och tänker på de röda dagarna som så sakteliga börjar fylla igen hålet i börsen efter den förhatliga skatteskulden.

Hej svejs så länge