Söndagen blev verkligen Affes dag och den gick i terapins tecken. ”Springalös” promenaden har jag ju redan berättat om. Vi fortsatte med att göra ingenting på gräsmattan medan matte satt på en pall och solade sig. Fanns så klart mycket att titta och lyssna på men han var riktigt duktig och la sig korta stunder.

Sedan tog vi en promenad till svärföräldrarna där vi fortsatte träna på att göra ingenting, fortfarande utomhus. Det var lite svårare och det fanns mer ”störningar” (en av störningarna visade sig senare vara en högst orädd mus)

Det var en väldigt trött pojkhund resten av kvällen och tröttheten verkar sitta i ännu idag och dessutom verkar han lite stel och öm, så promenerandet får vänta tills jag kommer hem från arbetet ikväll.

Apropå stel och öm så får jag nog också klassas i den kategorin. Inledde morgonen med en 1 mil på bandet. Grämer mig dock lite över dagens löp eftersom jag antagligen hade kunnat fixa till en betydligt bättre tid om jag inte kört med större motlut än vanligt på de första 5 kilometrarna. Tanken var inte att det skulle bli 10 km men tydligen var all påskmaten bra bränsle. Och jag som inte ens tänkte åka till gymmet imorse när klockan ringde, kände mig så lat.

Det är så sorgligt att konstatera att springa 10 km inte längre skänker samma tillfredställelse som tidigare. Visst är kroppen behagligt uttröttad men det ger inte ”kicken” längre. Måste kanske öka distansen eller hastigheten, hur det nu ska gå till.

Nu väntar jag bara att klockan ska gå så jag får åka till Ica och göra mina timmar.

Trevlig annandag påsk önskar jag er.