Det höll nästan på att inte bli något spår igår. Latmasken var stark och envis men så vid 19.30 blev jag iallafall avmaskad och jag la ett kort spår åt Piraffen, praktiskt taget runt knuten, vilket är fördelen med att ha hus i skogen.

Eftersom jag inte är så förtjust i att lägga en massa mat i spåret beslöt jag mig för att varva spåret med korv, dra leksak och ingenting alls och det blev ca 20 minuters liggetid.

Jag tror att ett litet ljus börjar gå upp för lilleman. Han virrade ut rejält åt ena sidan, upptäckte att något inte stämde, kopplade på nosen och tog upp spåret på nytt, klockrent. Hurra, vad matte blev glad. 

Men jag måste hitta på något med spårslutet eftersom det inte verkar vara riktigt intressant. Leksaken var bara blaha, blaha och det gottat som var i burken var väl ok men inte mer än så.

Innan spåret fick han en liten promenad med mycket lösspring. Jisses vad han kutade och utförde tvärvändningar på en femöring.

                                             En svävande Piraff!

Tänk vad snabbt det plötsligt gått, från att han fått några minuter i frihet till hela promenader av självständighet.

Kallas detta för att ta kontakt, matte ?

Hade med mig bamse kameran på promenaden men vad hjälper det när man inte hinner trycka på knappen innan hunden försvinner ur fokuseringsrutan. Några bilder lyckades jag få till iallafall.

   Vit som snön och brun som sanden, det är Affe det.

 Fullt ös, jag kommer matte!   

Sniffeli sniff.

 Så mycket dofter, hur ska jag hinna med alla?

 När jag är stilla i tre sekuder hinner matte ta rätt bra bilder.

 Över stock och sten och under gren, är inga problem längre för Affes ben.  Rimmet är ju sååå fyndigt, eller hur?

Idag är jag faktiskt ledig, hela långa dagen och har egentligen en massa ”måsten och borde” att göra (städning och fönsterputsning mm)

Men jag tror att jag skippar dem och ägnar mig helhjärtat åt mina fyrbeningar istället.

Affe ska få sig ett spår idag med, bäst att smida medan järnet är varmt.

Dagens spår ska bli lite längre och med en älgskank, om jag hittar någon i frysboxen.

Lilla fröken ”solfläcksuppletare” kanske också får sig ett spår. Hon är inte så road av sådant men drar man någon av hennes älskade pipisar i spåret brukar det uppbåda lite motivation.

Inledningsvis ska jag nu iallafall börja med att hänga ut en omgång från tvättmaskinen i det vackra vårvädret. Det luktar ju så ljuvligt när tvätten fått torka utomhus.

Ha en underbar fredag.