Idag blev det en (sällsynt) migrändag. Har intagit medicin och sovit så nu känns det bättre även om formen fortfarande är rätt risig.

Har just kommit in från en kvällsrunda med Affe och det känns så ljuvligt lyxigt att kunna (våga) ta en extra, spontan runda med honom.

Eftersom morgonens promenad blev en trist koppeltillställning blev det nu en ”springalösrunda”

Är alltid lite nojig när jag ska i väg och jobba och vill inte gärna släppa honom då, ifall han får för sig att dra iväg efter något intressant. Kul och ringa till jobbet och meddela att man blir sen eftersom hunden smitit. Vek som jag är skulle jag nog inte kunna lämna honom ensam på vift inne i skogen.

Nu på kvällsrundan lät jag honom hållas bäst han ville och fortsatte bara gå, fast han blev kvar någonstans utom synhåll. Var rätt lugn i och med vetskapen att han inte kunde ta sig så långt eftersom inte skaren höll  Belönade när han kom och tog spontankontakt.

När allt var som tyngst funderade jag ju allt lägga hela hunderiet på hyllan. Idag kan jag inte ens förstå var de tankarna kom ifrån. Jag älskar ju hundar och kom till och med idag på mig själv med att längta hem till Affen-Piraffen, den förskräckliga

Jag är ingen påskfirareoch ser inte vitsen med att plocka fram en massa påskprylar.Dessutom jobbar jag ju hela påsken. Men lite firande blir det allt, fast bara på matfronten.

På själva påskafton slutar jag i rimlig tid (tillskillnad från skärtorsdag och långfredagen) så då tänkte jag inta lite smarrig mat, väldigt likt julbordet måste jag erkänna men åh så gott. Mmmmm, lax, sill, skinka, prinskorv och några smördegsprylar med löjrom (som blir en helt ny smakupplevelse)

Imorgon blir återigen en helspäckad dag som inleds med frisörbesök innan arbetspasset. Nu ska min vinterpäls bort.

Nu är det strax natti, natti