Jag avskyr när det är sovdags och jag är jättetrött men ögonlocken vägrar hållas stängda. Ögonen är som gigantiska pingisbollar som bara vill stirra rakt ut i mörkret, på ingenting. Detta höll mig väl vaken i x-antal timmar. Vaknade sedan vid tre, samma sak. Vaknade vid 5 igen, samma fenomen, då gav jag upp. Klockan 06,00 befann sig jag och Fanny, i klädda reflexvästar på promenad längs Keräsvägen. Det blev en rejäl sväng och vi var inte hemma förrän vid halv åtta snåret. Snudd på sjukt, eller hur

Veterinären ringde igår kväll, när jag jobbade. Kaos, ensam i kiosken, kön växer men det var ett viktigt samtal så man får ju prioritera (hoppas inte bossen läser detta ) Vad sa hon då? Ingen aning egentligen, jag blev så paff över att hon ringde och den tiden på kvällen. Tror min hjärna omgående låste in sig på att han minst skulle dö så jag blev totalt blockerad. Det jag i allafall minns är att hon sa att han kanske aldrig blir helt bra men att man kan göra det bättre med kortison  Men det skulle vi i så fall diskutera senare och i dags läget ska jag fortsätta med Metacamen. Han får inte anstränga sig, typ springa lös och busa, bara vila, vila, vila.

Om prick 1 vecka ska vi tillbaks för att  kolla hur det läkts i halsen, tror jag måste skriva ner alla frågor på ett a4 ark då. Den gnagande känslan av dåligt samvete är värst. Om jag inte låtit honom gå så länge med detta, hade han kunnat bli helt återställd då? Ytterligare en fråga att plita ner.

Trevlig fredag...

 

Lena, Kila, Pirra

20 november 2009 23:30

Fy då! :( Hoppas du var så låst så du har fattat allt helt fel...! Och att han blir alldeles alldeles bra, lillgossen...
Men BÄTTRE låter väl också rätt bra, även om kortison är otäckt... Nåmen, grubbla inte ihjäl dig nu utan ha en skön och avslappnande helg och ta hand om dina fyrbeningar. (Och okej, om tvåbeningen också då ;))

 

Jenny

21 november 2009 18:48

Emil är en tuffing och jag vill nog tro att faktsikt allt ska bli bra. Han är fortfarande inte sig själv och hostar vid minsta lilla busförsök. Men ändå lite mer alert tycker jag.

 

melitta

22 november 2009 07:29

Hello Bruden:) Vad skönt att det inte gav nå riktigt jobbiga besked. Inte för att kortison är nå roligt att ge sin kära hund resten av livet. Det medför ju en del allvarliga biverknigar i värsta fall. Nå! inte tänka negativt nu....:) Ha det bra:) kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...