då huset äntligen blev klart *hoppa*studsa*springa*skrika* av glädje, om jag hade kunnat, nu sätter både hals och fot stopp för dessa aktiviteter.

Lite småfix kvar så klart, men nu är det iallafall beboeligt. Just i skrivande stund är städservice där och tar rätt på allt byggdamm, fläckar av tapetklister och annan oreda.

Imorgon har jag läkarbesök inbokat för min fot som inte vill bli riktigt bra. Nu har jag verkligen inte tid att vara dålig eller ha ont längre. Tiden går rasande fort och datumet för Affes ankomst närmar sig med stormsteg.

I morgon är det Valborgsmässoafton, en av mina favorithögtider. Här ska grillas korv i stora lass. Svärmor har kylen full av Sima (finsk nationaldryck till Valborg??) Flaskor med innehåll av vatten, citron, jäst, farinsocker och russin. Provar en liten klunk varje år för att se om smak uppstått, men hittills har jag inget gott att säga.

Nu har städservice "left the building" och jag ska åka och inspektera resultatet   

Rörmockaren och elektrikern hade båda problem idag och så även snickaren. Undrade varför de var tvungna att välja just mitt hus att sina rackeldagar i....

Inget blev klart, bara en massa påbörjade oavslutade projekt. Trodde i min enfald att det kanske faktiskt var klart för städfirman i morgon. Men tji fick jag.

Nu börjar jag bli otålig...

Spröjs i fönstren men ingen vacker syn ute på gården.

Borde verkligen ta tag i uppdateringen av hemsidan men det känns som en stor, tung sten, omöjlig att rubba. Så tills vidare får den väl vara i oförändrat skick.

Kaminen är på plats, äntligen. Sambo börjar dessvärre fasa lite för vår framtid i huset, som han uttrycker det ordagrant "golvvärme! och så ska den där börja elda i kaminen" Jag (som är den där i citatet) är betydligt frusnare själ så vissa meningsskiljaktigheter lär nog förekomma. I garaget (gästrummet) är det dock avsevärt svalare, lider han av värmeslag får han väl gå dit och kyla ner sig, stackaren   

Något jag blev otroligt nöjd med är förvaringen i badrummet. Tre meter vägg, täckt med skåp från golv till tak. Snyggt blev det och så otroligt praktiskt. En dryg decimeters breddning av badrummet gjorde detta förvaringsutrymme möjligt. Tidigare var detta en helt outnyttjad yta.

Snickaren börjar bli röd om öronen när jag dyker upp i huset eftersom min ankomst allt som oftast signalerar nya uppmonterings projekt. Min stora skräck är att borra i kakel eftersom JAG VET att det spricker när jag gör det. Så nu passar jag på att utnyttja honom till detta fasansfulla projekt.

Hittade igår min fina, nya handdukshängare i form av en svart träd som ska upp i badrummet. Ska snart åka till huset och överräcka föremålet   

Kaminen 

Förvaringen i badrummet 

Samma skåp, annan vinkel  :)

Om ni på mitten bilden kikar ut genom toafönstret skymtar ni nästa projekt, den årliga vedstaplingen. Har ni vägarna förbi kan ni ju komma och stapla en pall. Jag bjuder på kaffe    

Jag har tidigare tackat människan som uppfann migränmedicinen och idag vill jag tacka penicillinuppfinnaren. Tack, tack, tack! Jag kan idag svälja utan att behöva nypa mig själv för att avleda smärtan.

Har tänkt mycket på Emil de här dagarna och funderat på hurdan smärta han har haft i sin lilla hals =( Stackaren, han hade inte lindring av vare sig penicillin eller Bafucin, min lilla änglaEmil. Jepp det gör fortfarande ont och ja jag är ännu ledsen men det går lite lättare nu.

Undrar hur det kommer att kännas att flytta in i huset.. Jag har ju liksom inte bott där utan honom (om man inte räknar tiden före han stormade in i mitt liv)

Fanny börjar få överskottsenergi av all den sista tidens bedrivna sängjäsning. Idag har hon roat sig med att kuta uppför trappen med en boll, släppa den, springa ner och hämta den och upp igen. Ingen bra lek tyckte tråkmatte och tog bort bollen. I övrigt knycker hon strumpor -titta vad jag har!!! och springer sedan och gömmer sig på sådana ställen där hon vet att jag inte kommer åt henne. Ett litet "terrier"bryt har vi också hunnit med idag. Fanny 7 år men inte en dag över 3 månader.

Något hon gillar är att titta ut. Allt som oftast hittar man henne i trappen hos svärföräldrarna, där det finns ett utkiksvänligt fönster. Skäller vovven ute i hundgården springer hon snabbt upp i trappen och spanar =)

Renoveringen är i absoluta slutskedet. Men naturligtvis racklar det in i det sista. Skorstensröret till kaminen var för kort, blä. Luckorna till städskåpet var slut, blä. Och lite annat små blä.

Men något som lyfte dagen var att jag fick beröm för mina val av bland annat golv, tapeter och kakel (speciellt de svarta bårderna i badrummet) Sådant är alltid roligt att höra och kanske lite extra kul när det kommer från en luttrad snickare som sett och gjort det mesta.

Kanske jag under kvällen kan orka ta mig till bygget och fota lite.

Visste inte att man kunde ha så gräsligt ont i en hals. Varje gång jag ska svälja måste jag stålsätta mig och hellre dör jag än hostar. Skulle kunna tro att delar av det fördömda askmolnet hamnat i min hals..

Lyckades iallafall igår ta mig i väg till Luleå och hämta pärlan som varit på rep, men någon shopping blev det inte. Snabbt hem och hoppa i säng en snabb koll med termometern fastslog feber. Natten blev en pina och när morgonen kom och jag inte fått mycket blund i ögonen, ringde jag akuten. Halsfluss konstaterades och därmed penicillin. Min sjukskrivning för foten som gick ut idag förlängdes 1 vecka.

Suck och morr, har inte alls tid med detta. Huset är i avslutningsskedet och det är tusen och åter tusen frågor, sista minuten prylar som ska inhandlas osv. Just nu har jag skickat iväg sambo och svärmor till Ikea med en lång shoppinglista, får dom med sig hälften är det bra.

Den enda som inte klagar är Fanny, hon myser dagarna i ända med matte under täcket och nog får matte erkänna att det är ganska trevligt med en hårtuss som sällskap. Vad glad jag är att hon är hemma igen. 

Någon har under natten bankat min skalle i en betongvägg och dragit en rasp i min hals... Och jag som brukar skryta med att jag aldrig är förkyld. Nå, lika bra att det kommer nu när jag ändå bara är hemma och inte kan träna eller göra något annat vettigt.

Sällskap i sängen har jag haft av Fanny hela långa dagen. Det är helt underbart att vara med hund igen.

Utlovade lite husbilder, de kommer här.

Nya fönstren, spröjsen saknas dock ännu.

Handfat och kran på plats, spegel ska inhandlas.

    Fläkten är monterad, så även diskmaskinen.

Mina svarta vitvaror =) 

Jag hoppas på inflyttning senast nästa helg =)

I morgon hoppas jag att förkylningen är bättre, behöver nämligen ta en tur till Luleå och hämta bilen som nu är lagad. Funderar på att släpa med mig kryckorna och ta en liten runda på Åhlens. Lönen har ju kommit och den ska man ju sätta sprätt på, helst omedelbart =)

Trevlig helg...

En kvart innan gårdagens avfärd till Arlanda (dvs 05.45) kom beskedet att avgången var inställd. YES! Då var det dags att åter spendera en dryg timme i telefonkö till Norwegian för att boka om. Kan numera nästan alla Beatels låtarna utantill (deras vänta i luren musik)

En plats på planet 17.55 blev reserverad åt mig och Fanny. Allt gick smidigt, planet startade när det skulle och var framme före utsatt tid. Dessutom var det ännu lyxigare än förra turen. Jag hade nu förmånen att sitta ensam på en rad med 6 säten och på det hela taget tror jag planet enbart var fyllt till hälften.

En dryg timme senare vandrade jag och Fanny mot parkeringen, HURRA bilen stod kvar och tanklocket var inte uppbrutet. Allt frid och fröjd med andra ord och nu ville vi bara hem, hem, hem. 

Rullade sakta ut genom grinden och visst var det något som lät i bilen. Kanske var det Fanny eller någon sten som fastnat på däcket. Körde en bit till, skit vad sten det måste ha fastnat....

Sedan small det till rejält och diverse varningslampor började lysa. Första tanken var punktering, andra var att däcket var löst. Båda var fel, det kunde till och med jag med mina begränsade bilkunskaper utesluta.

Ringde sambos bror Stefan (boendes i Luleå) som med sambo Anna kom till min undsättning. Alla bekymmer känns så mycket lättare när man får dela dom och jag är så evinnerligt tacksam att dom kom =) Vi provade köra, backa bromsa och kom till slutsatsen att det helt enkelt inte går att köra med bilen. Inget annat att göra än att ringa bärgaren. Inom en timme var dom på plats och rullade iväg min bil. Under tiden hade sambo fått hoppa i bilen och styra kosan mot Lule, för hem det skulle jag.

Någon kilometer hemifrån hoppade en älgfamilj upp på vägen. Om jag kört hade det garanterat blivit färs av olika slag. Men sambo hade sinnesnärvaro att bromsa och väja åt sidan medan jag antagligen enbart hade stått på bromsen och därmed haft en kanske två älgar i fronten.

Jag känner mig motarbetad, ve 2010 säger jag bara.

Har tagit lite bilder på huset, där det hänt massor men dom får ni se imorgon ;)

Blir roman inlägg idag, men ni vill ju säkert höra ALLA detaljerna från de senaste dagarna???

Att ta sig hit (till Stockholm) var mödosamt. Förutom mina tidigare rapporter om inställda flyg, hann ett till bli avbokat, flyget som skulle gå 6,45 måndag morgon. Det beskedet kom mitt i natten när jag kollade av statusen på flygen. Det var bara att logga in och boka om. Så 10,15 igår lyckades äntligen ett plan ta sig i väg från Kallax. Trodde det skulle vara smockfullt men icke, kanske fyllt till 2/3 delar och jag satt ensam på en rad med tre säten, lyxigt värre.

Ni vet säkerhetsgenomgången som flygvärdinnorna alltid kör innan start, den som alla struntar i och är istället helt fokuserad på gratistidningen. Igår satt så gott som alla och kikade på genomgången och eftersom jag satt rätt långt bak hade jag full koll på alla skallar som riktades mot mittgången =) Där ser man vad "lite" aska kan göra...

Just vid starten upptäcker jag att flygvärdinnorna naturligtvis missat att stänga luckan (med folks pick och pack) just ovanför min skalle. Jag var helt övertygad om att något skulle falla ner och träffa mig i skallen, hårt. Men inget föll ut och väl upp i luften stängdes luckan snabbt.

I övrigt var det en lång flygresa, inte längre än vanligt, tidsmässigt men seg som bara den. Inför landningen fick jag för mig att bromsarna kanske slutat fungera pga eventuella askpartiklar, men troligen inte eftersom planet landade som det skulle efter en något hoppig avslutning. Behöver inte besöka Grönan efter den flygturen kan jag säga.

Det var ett öde Kallax och ett ännu mera öde Arlanda. Pappas bil stod så gott som ensam på parkeringen och enbart några taxichaufförer trampade otåligt fram och tillbaks längs gatan. Svårt att fatta vilken enorm inverkan vulkanen har på världen, den enes bröd osv...

Min hemresa med Fanny är bokad till imorgon 8,30 men det verkar inte lovande. Senaste prognoserna sa att askan skulle vända tillbaka mot Stockholm och Arlanda.

Jag är sjukskriven till söndag, men behöver komma hem till slutfasen av husrenoveringen. Skulle nog behöva träffa läkaren, innan helgen oxå eftersom min fot inte vill bli bra.

I huset händer det massor, fönstren är bytta, golvet i badrummet har fått klinkers, kaklet i köket är fogat, kyl och frys på plats mm. Men ni får lov att vara lika nyfikna som jag =) sambo är nämligen dålig på det där med bildbevis.

Äntligen är jag med hund igen. Hämtade hem Fanny igår och det var ett kärt återseende.

Idag haltade vi ner till sjön, så ljuvligt att gå med en vovve bredvid sig igen. Det blir liksom mening med allt igen. Länge var vi nere vid sjön, satt på en sten och tittade på svanarna, tränade lite sök, av godis på stranden och Fanny badade tassarna =) Plötsligt känns det jobbiga inte så jobbigt längre.

Har försökt ta lite bilder här nere, när blåsippor och snödroppar är i full blomning men glömde överföringskablar så ni får hålla tillgodo med dessa två tillsvidare.

Snödroppar (tror jag)

Fanny har fått syn på pippi