Nu jäklar! Härmed förklarar jag Affe frisk åtminstone tillsvidare. Observera att friskförklaringen gäller kroppen, inte huvudet, för där har jag än mina dubier om allt står riktig rätt till  

Han körde ju ett vansinnes race i fredags och vad jag kunde se under lördagen hade han inga påtagliga men, möjligtvis lite öm i tassarna men det är ju inte direkt förvånande.

Försöker varva vansinnespromenaderna med lite kontrollerade koppelpromenader. Så lördagen blev lugn och stillsam medan det igår var dags för raketfart igen, värre än någonsin kan jag tillägga. Om ni tänker er en ballong, uppblåst till max som man släpper iväg, utan knyta den, det är Affe när man tar av kopplet, pssssssssssssssssssssst upp, ner och iväg.

Under söndagen utsatte vi oss även för nya prövningar och ett steg framåt i riktningen att göra hund av Affe. Vi närvarade nämligen på brukshundklubbens friluftsdag. Jag tvekade och velade men åkte i alla fall och så glad jag är över det beslutet.  Vi var inte där så länge men deltog i det viktigaste, den gemensamma hundpromenaden och den var nog för att göra en trasa av både matte och Affe.

   Affe beundrar polarna framför.

Han var inte överdrivet galen, men väldigt glad och väldigt dragig i kopplet. Det är så klart en oerhört svår störning att ha hundar både framför och bakom sig. Sammantaget var det nog en 13-14 ekipage som deltog. Vilken enorm känsla det var att ha en glad hund som såg de andra vovvarna som bästisar och inte ärkefiender. Och så underbart det var att få träffa ”hundfolket” igen, jag inser med ens hur mycket jag verkligen saknat dem och allt som hör till.

   Några av deltagarna.

Nu kör vi på stenhårt och imorse packade jag in honom i bilen för att gå morgonpromenaden längs den nya gångvägen som sträcker sig parallellt med E4an. Naturligtvis föredrar jag skogen men vi behöver störningar av alla de slag, så nu är det slut med att göra det lätt för sig.

Naturligtvis möter vi omedelbart en tant med stavar och jag ångrade innerligt att vi inte valt skogen, he he. Hunden förvandlas blixtsnabbt till 7 kg ren och skär, studsande lycka när han får syn på tantamentet och hur hanterar man det? Hur korrigerar man bort glädje?

Jag haft kökstjänst i princip hela lördagen, hälften hamnade i frysen och hälften i soporna, som vanligt.  Vad har jag tillverkat då, måste fundera lite. Hmmm, det blev Dumlemuffins, Pollymuffins, hallonmuffins, Pollykakor och nötsnacks (snacksen hamnade i soporna) en omgång muffinssmet åkte samma väg och i går kväll bakade jag en rågsiktslimpa med sirap som sambo faktiskt ”godkände”

Pollykakor.

På lördagen var det dags för hemmagjorde pommes frites igen, gjorda enligt en ny metod (för mig) Man skar stavar av den råa potatisen, stavarna vändes sedan runt i olja, in i ugnen ca 25 min, salta, klart. De blev så otroligt frasiga och fina, hundra gånger godare än de djupfrysta, vissna skapelserna man släpar hem från butiken. Rekommenderas verkligen!

Igår hade det varit intressant med en stegräknare, för oj vad jag gick   Två hundpromenader på morgonen, promenaden med brukshundsgänget och senare på eftermiddagen pluggande jag in musiken i öronen och gick på en långrunda med mig själv.

Mätte upp sträckan idag och den visade sig vara 13 km, tur och retur. Sista 5 km sprang jag och det var premiär för utelöpet. Det är ju så mycket skönare att springa utomhus men samtidigt betydligt tyngre, vinden gör verkligen sitt till. Jag börjar känna av rejäl träningsvärk i min bakdel så nog är det helt annat att springa ute i verkligheten.

   Kolla in (runda) magen och benen, behöver jag tala om att det blev en dusch.

Påsk i slutet av veckan, och? Jag jobbar istället, ser glad ut och tänker på de röda dagarna som så sakteliga börjar fylla igen hålet i börsen efter den förhatliga skatteskulden.

Hej svejs så länge

Om den här jycken inte går sönder nu, då tänker jag friskförklara honom för all evig framtid. Att jag sedan fått både hjärnblödning och magsår av dagens promenad är en annan femma. En sak kan jag säga till hans fördel och det är att han är jätteduktig att komma på inkallning, även om det tar lite tid ibland

Idag hamnade vi (han) i ett läge då jag inte visste om jag skulle kalla in honom eller bara stå helt stilla och be en bön. På en av ängarna finns en gammal lada, halvt ihopfallen. Vad gör min hund? Jo han klättrar upp på taket och står och balanserar uppe på nocken, UPPE PÅ NOCKEN!

Nu kan jag se det lustiga i det hela, för tänker man efter så såg det rätt lustigt och uppkäftigt ut, men inte då. Hade inte sinnesnärvaro att föreviga själva nockpositionen däremot när han lyckats ta sig ner igen och är på väg tillbaka till matte.

 Jag Jag kommer matte, så fort jag bara hinner.

Plåten hade lossnat delvis från taket och det är ett under att han inte skar sönder hela sig eller trampade upp tassarna på gamla spikar. När jag en stund senare kallade in honom på nytt, lämnades det lite blodspår på snön. Men jag har inte lyckats hitta något sår. Det är ju rätt skarpt underlag i och med skaren så trampdynorna tar stryk.

Behöver jag tala om att han just nu är så trött, så trött

När det gäller jakthundar pratar man om sökturer, dvs. när hunden ger sig iväg från hundföraren och förhoppningsvis tar upp ett älgspår, eller vad det nu är man jagar.  Jag jagar inte med Affe men milde himmel vilka sök(spring)turer han gör och jag blir så nervös. För vad? Jo att han ska sätta efter något han hittar inne i skogen. I ett sådant läge är jag högst tveksam till att Affe hit eller vissel hjälper för att kalla in honom.

Har alltid varit bortskämd med Fanny som hållit sig på 15 meters radie kring mig. Emil gjorde också stora ”spring”turer men honom hade jag ändå någorlunda koll på och han fick ju vara lös kontinuerligt under sin uppväxt. Affe som just upptäckt sin nyvunna frihet är något helt annat. Likt en virvelvind sveper han fram över markerna och svår att se är han också just nu. Han liknar mest en snöhög med en smutsfläck precis som det ser ut i omgivningen.

Visst är han bra maskerad?

Bakade American blueberry muffins igår kväll som hamnade omedelbart i soporna. Jag blir så less när recepten inte stämmer (i detta fall från nätet) Det kan ju absolut inte vara bagaren som gjort något fel.

Konceptet i det här fallet var bra men någonstans blev det mankemang. Nu har jag varit i stan och handlat nya ingredienser, för muffins ska det bli men jänkarna kan behålla sin variant.

Sluga, sluga jag tog sambons bil till staden och så plättlätt undkom jag tankning av min egen bil så även idag. Sambo är förövrigt på väg hem, slut på friden med andra ord.

Ha en trevlig fredag 

Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av ett golv kantat av, inte rosenblad utan pappersbitar. Eller rättare sagt kartong riven i molekyler

Nu är lådan bortburen och därmed slutet på Affes grytboende. Vilket är synd för han har tillbringat nästintill all sin sovtid i lådan.

Morgonens promenad blev ett riktigt rehabpass för honom. Det var ingen skare på snön med påföljd att han fick plumsa rejält, för efter spåren och dofterna det skulle han ju prompt. Detta är precis vad rehabpersonalen ordinerade för x-antal månader sedan. Det är även ett mycket effektivt sätt att rengöra ett stycke hundmage från sand, lera och annan gojja

Sambo är ännu på grisjakt och väntas väl hem på fredag kanske. Först var det onsdag, sedan torsdag så vem vet när det blir. Men det går ingen nöd på mig, jag har ju 5 hundar att roa mig med.

Det enda gisslet är att det börjar bli tomt i bilens dieseltank (sambos jobb att tanka) Jag vet precis hur man öppnar tanklocket, det är inte där skon klämmer. Jag tycker bara att det är något så dödens trist att tanka bilen. Dessutom har jag alltid bråttom, antingen hem eller till jobbet. Att tanka kräver en omväg och därmed värdefull tidsspillan. Det är ett under att jag aldrig fått soppatorsk.

Något annat jag tycker är förskräckligt trist är att gå till frissan. Lite samma sak där, tar tid och kostar pengar. Nu ser jag ut som en svamp i skallen så det är verkligen dags men fy vad jag drar mig.

Funderar starkt på att dra mig till kojs. Brukar försöka vara uppe till 22 i alla fall men idag svider det i ögonen, orkar inte ens knäppa igång teven.

Natti natti

Överväger starkt att pilla in två tamponger i näsan. Fattar inte att det kan produceras så mycket snor in ett litet uttag med två hål. Kul när man böjer sig fram och man känner hur långa lianer letar sig ur näsan. Urk! och säkert jätteintressant att läsa om, hehe

Nu förtiden ska det visst finnas nässprayer som stoppar upp rinnandet och tar bort eventuell täppthet. Men sådant törs ju inte jag använda, man kan ju bli beroende. Men känner faktiskt att det börjar vända rejält och jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde i förmiddags, hurra och tack någon för Esberitox och Echinagard

Jag skulle ju inte ha honom (Affe) lös idag enligt planerna. Tänker att det kanske blir för mycket för de små pinnarna men jag kunde så klart inte låta bli.

Fri som vinden tog han sig med skarens hjälp fram på den stora ängen, man blir så varm i hjärtat.

I och med den nyvunna friheten har vi äntligen kunnat börja träna lite inkallning. Utan störning går det bra. Men jag anar att det kommer att vara knäck i de små lurarna när det finns något mer spännande att ägna sig åt. Nu måste jag tänka på att försöka variera hans inkallningsbelöningar.

Det är intressant att se hur hans ”vara lös” beteende ändras. Idag hade han ÄNTLIGEN tid och ro att koppla på sin nos och det sniffades massor. Matte är så glad för om det är något som gör en terrier trött i mössan och välmående så är det sniff. En annan ny passion uppdagades under promenaden, inmundigande av harlortar. Suck, vad kan man göra?

Om någon vill byta en frisk, ovärkande högeraxel, tas den tacksamt emot. Som alltid när jag är förkyld, blommar inflammationen upp. Hela axeln värker, är varm och svullen, det enda jag vill är att kapa av eländetDet går inte ens att sova på natten för det är så bedrövligt ont.

Slut klagat!

Husse har sett vildsvin men inte lyckats skjuta något. Däremot blev hunden jagad av en nasse, som senare visade sig ha kultingar.

 Vildsvinsbäbisar 

Imorgon är en ny dag, full av möjligheter. Det du misslyckades med idag kan du lyckas med imorgon.

Förkylt var det här, vilket betyder ingen träning, vilket betyder oglad Jenny, vilket leder till frustration och gnäll på petitesser 

Hur vet man att Jenny inte är frisk, jo hon stör sig på, samt får dessutom ett megautbrott för att sambon tog det större stekta ägget   

Kanske tur att jag är solo allena nu då (förutom alla jyckarna). Vilket jag kommer att vara större delen av veckan. Sambo har inom en 10 timmars intervall planerat in och gett sig av mot Örebro för att (ev) leverera en hund samt jaga vildsvin. Bättre fly än illa fäkta? Hehe.

Ganska otroligt att man inte kan sin kropp efter 37 år tillsammans. Det tog mig ju fyra-fem dagar att lyckas klurar ut att det var en förkylning och inte något annat som fått mig att vara hängig och konstigt i halsen. Nu kör jag Esberitox på längden och tvären och hoppas på snabba resultat.

Ni skulle ha sett Affe på morgonens promenad. Hade inte möjlighet att filma men det var en ytterst lycklig hund, kan jag meddela. Han fick nämligen, för första gången springa i fullfart utan att matte hejdade honom

Ska jag nu, som jag planerat, börja jobba stenhårt med honom, behöver jag veta att benen håller för verkligheten. Att springa lös är i allra högsta grad en del av i allafall vår verklighet.

Så sällsynt att Affe ligger PÅ dynan.

Fanny vet hur man kopplar av.  

Atjoo snart ska jag och nysa på Icas kunder. 

Har ju sedan i onsdags nästintill analyserat ihjäl mig rörande min hals och försökt hitta förklaringar, för sjuk det var jag ju inte.

Den trovärdigaste mest logiska teorin jag kom fram till var överkänslighet mot antingen hasselnötter eller solros/pumpafrön.  Möjligtvis kunde jag även ha tagit i lite för mycket när jag tränat.

Men igår när det ”konstiga” flyttat sig längre ner och började kännas i bröstet, fallerade allergiteorin ganska snabbt. Skönt var väl det för nötter och frön kan jag inte leva utan. Antar att jag varit en birdie i ett tidigare liv

Hostade och hackade hela gårdagen på jobbet och idag mår jag inte så bra. Det svider i bröstet och jag kraxar som en gammal kråka (där kom mitt liv som fågel tillbaks igen) Undrar om det finns någon benämning på det jag har.

Var i farten tidigt imorse med Affe, redan 6.15 var vi ute och gick. Vill man kunna utnyttja skaren gå det inte att sova halva dagen. Fanny har såklart också fått sig en rejäl promenad med en massa lösspring. Har tagit det lugnt resten av dagen och ska göra så även under kvällen. Förhoppningsvis är man fit for fight imorgon och redo för veckans arbete.

Har just klämt i mig en Jenny-special, vilket är en parisare inklämd i hamburgerbröd, späckad med cheddarost, rucola, bacon, stekt ägg, lök samt en skvätt dressing.  Ruskigt nyttigt? Naturligtvis INTE men himmelskt gott. Nu är jag grisamätt

   Avskräckande eller lockade? Det är frågan. Hur som helst GOTT!

Nästa söndag ska brukshundsklubben ha friluftsdag ute på isen och jag tänkte försöka närvara med Piraffen. Skulle nog behöva både ångestdämpande och lugnande inför detta. Men det är dags att göra hund av hunden, så att säga. Han lär ju inte bli lättare att hantera bara för att jag undviker ”jobbiga” situationer. Om jag bara kunde hitta stoppknappen på den fördömda jycken vore ju allt plättlätt.

De här spåren hittade vi imorse och om jag inte misstar mig så är det nog en grävling som varit i farten?

Man kan bli lurad av bilden och tro att det är idel barmark här uppe, vilket det dessvärre inte är. Större delen av marken är fortfarande täckt av tjocka massor snö. Men kanske vi får skåda en grön gräsmatta till midsommar

Ha det gott.

Om någon kan kurera min hals vore jag tacksam. Har fortfarande inte ont men det är så irriterat och känns som jag skulle ha gurglat frätande syra.

Inatt har jag sovit med en nästan två meter lång halsduk virad runt halsen, som inte hjälpt ett dugg. Vaknade istället av att jag trodde någon höll på att strypa mig.

Ont har jag däremot i något så larvigt som en benhinna Gillar verkligen inte när kroppen krånglar och lever sitt eget liv Jag vill kunna bestämma själv vad jag ska och inte ska göra med den.

Inser just att jag kommer att hata att bli gammal (okej då, äldre  ) Då när man verkligen börjar märka att kroppen säger ifrån och man inte längre kan göra saker som man kunde när man var yngre.

Dessutom grämer det mig kopiöst att jag förspillt hela min ungdom på att vara tjock och lat.

Nu påstår jag inte att jag på något sätt är i tipp topp, atletiskt skick. Men jag är i vart fall betydligt aktivare, piggare och mindre nu än vid 20.

Som onödigt vetande kan jag tala om att jag i 20 års ålder vägde dubbelt så mycket som jag väger idag, så när som på något kilo. Fast latmask det är jag fortfarande, det är nog min personlighet  

Hälsovinsterna är verkligen enorma. Mina migränanfall och min huvudvärk har i och med viktminskning och träning nästintill avtagit helt. Migränmedicinen har till och med gått ut i datum. Visst har jag fortfarande anfall och huvudvärk men inte dagligdags. Tidigare regelbundna inflammationer i nacke och axel är även de sällsynta numera. Och dessutom är jag en gladare människa helt enkelt, när nu inte knä och benhinna krånglar förstås  

Hade helpass på Ica igår och jobbade 12-21 (endast 10 minuters rast under hela passet, pust)

Mot slutet av kvällen, när kunderna minskar och man känner tröttheten komma krypande blir det lätt lite snurrigt och svamligt.

Men jag undrar just vad hälsokosttillverkarna anser om mitt excellenta förslag till kunden som ville köpa magnesium brustabletter -Nej, tyvärr har vi inte brustabletterna men jag har vanliga magnesiumtabletter, ta en sån och lägg i ett glas med sockerdricka, då blir det brus.

Tig min mun så får du socker. Jag är grodornas mästare och det tog hela en och en halv månad efter min bortavaro innan jag var tillbaka i gängorna igen.

Kunden såg ut som ett frågetecken och jag vet inte om det var av ren chock som han faktiskt köpte burken med tabletterna som han egentligen inte ville ha.

Vid närmare eftertanke kanske det rent av vore läge för löneförhandling, ha ha.

Har man en grythund eller har man? Somliga behöver inga importerade lyxdynor utan nöjer sig minsann med en vanlig kartong. Hur ska jag nu har hjärta att ta bort lådan. För nej, jag vill inte ha en stor låda mitt i köket. Dumma jag som ställde dit den.

  Bädda, bädda. 

  Znaaark.

Ha en mystrevlig fredag, själv tillbringar jag kvällen och myset på Ica.

Tjing   

Vänta, vänta, vänta på att pengarna jag överfört från ett annat konto ska anlända så jag får betala bort den förskräckliga skatteskulden. En skuld orsakad av förra årets husrenovering och det finurliga rot avdraget.

Det är inte varje dag man viftar iväg närmare 30 000 på ett ögonblick. Försöker intala mig att det bara är pengar, men så mycket roligare jag kunnat ha för dessa surt förvärvade slantar. Rent psykologiskt skulle jag vilja hinna betala bort skiten innan jag åker iväg på dagens arbetspass. Bara för att det liksom ska bli en nystart på sparandet.

Behöver jag tala om att jag numera hatar rot avdraget.

Har imorse hunnit med träningspass två för denna vecka men känner mig otillfredsställd av någon anledning. Mår inte riktigt hundra och det känns som jag skulle ha dragit sandpapper i halsen. Inte förkylningsont utan mest bara irriterat.

Oj, nu blev det ju bråttom att göra sig klar inför arbetet och inga pengar har hittat fram än, grrrr.