Jag minns en solig dag i Nikkala, jag minns den som igår, trots att det snart redan gått två år. Det var den dagen då mitt knä gick sönder på riktigt. Jag minns känslan och jag minns smärtan och idag får jag åter hälsa dem välkomna, mitt knä har havererat

Jag är så fruktansvärt ledsen, upprörd och framförallt ångerfull. Varför åkte jag och tränade, varför fortsatte jag springa när det gjorde "lite" ont, varför slutade jag inte, varför är jag så envis, varför, varför. Nu förstår ni kanske varför jag ger mig i kast med terriers

Jag har tagit i för mycket denna vecka, det vet jag. Sprang 10 km i tisdags, 5 km på torsdag, 6 km i fredags och 11 km idag.

Kan mycket väl vara så att detta var det sista korkade Jenny sprang för denna säsong. Så typiskt när man just börjar märka resultat på uthållighet och kondition.

Förra gången detta inträffade blev jag ett ilsket, självömkande vrak och grät många bittra tårar. Tårar har jag fällt i dag med och fler lär det väl bli. Fast ett litet ljus av hopp finns ändå, kanske är det inte riktigt lika illa som för två år sedan, hoppas, hoppas.

Medbjuden på spår blev jag och var så klart tvungen pga. knäet att tacka nej. Bitterheten kommer krypande som en slemmig mask.

Men imorgon bär det förhoppningsvis av till skogs. Tror nämligen inte att det är bra att knäet stelnar ihop totalt, bättre att röra sig lite lätt och då är ju lite Affespår perfekt, intalar jag mig.

Nu lite annat.  En bild på min nya bil, en Kia Sportage. Fin och bra men pytteliten skuff och lite slö i omkörningarna, det ogillar jag.

   Inte en diskret färg, orange metallic. Men riktigt snygg.

Affe brukar ibland få följa med i badrummet när jag är där och duschar, viker tvätt mm. Han största nöje är då att riva ut strumpor från husses strumplåda. Par efter par drar han ut, dödar dem, hämtar ett nytt par som går samma öde tillmötes. Tillslut ligger han på rygg och vältar sig i alla ”dödade” strumpor, så söt.  

Igår gick han lös på min sportsko som han hittade i träningsväskan, men då blev det minsann ajabaja. Känns lite som han är inne i en ny valpperiod eller ny är väl fel att säga, han har ju aldrig fått ha någon.

Strump-tjuv  

   Det man hittar det får man, visst matte?

   Det finns ett par till, där längst bak, bara lite till så når jag dem.

Sambo är lite av en turnisse utav sig och vinner än det ena och än det andra. Nu hade han turen att vinna en tårta och inte vilken tårta som helst utan en morsdagstårta. Vi är inte knussliga med etiketten och satte naturligtvis omgående kniven i tårtan. God var den och mätt är jag.

   En maskerad prinsesstårta.

Tårtan i genomskärning.

Hoppas ni haft en bättre och trevligare dag än jag. Nu ska jag slicka mina sår och ladda för en bättre morgondag.

 

Melitta

28 maj 2011 20:07

Hello:) verkligen en sportig bil;) man kommer att känna igen dig iaf:) Tror inte det finns fler här?!
Vad tråkigt att du har fått ont igen:( när du började märka resultat. Hoppas det blir bra snabbt.
Kramar

 

Malin

29 maj 2011 15:06

aj aj aj.., inte kul att ha ont i knät!
Visst är det väl så att många som har terrier är lite terrier själva - jag är iaf oxå det, envis som synden och lik som du ibland "för" envis.. hmm
Hoppas det inte är "helt trasigt" utan att det håller om du kanske tar det liiite lugnare!

Fin fina bilen ju! Tur du inte behöver så stor plats där bak till Affe & Fanny - praktiskt!
Sen vill jag gärna oxå ha lite att gasa med ;o)

Bilderna på Affe-strump-tjuv var ju för härliga, han är bra söt den dära Affen! Det är väl kul att han kan ta igen lite av vad han "missat" och att han kan ha lite kul! Krävs inte så mycket för att roa en terrier ibland - att ex döda en strumpa! =)

Odie & syskon blev 5 månader (FEM MÅNADER..) härrom dagen - var sjutton tar tiden vägen??? Idag har hon varit på egen utflykt, en sak är ju iaf säker hon är galenpanna-wacko, tuff & orädd och hon är bara MIN! Mattes tös <3

Todiloo!

http://www.madofi.se

 

Jenny

29 maj 2011 19:53

Melitta, Nog syns man, nackdelen med en sådan färg ;)
Är jättelåg ang knäet :( Du om någon vet ju hur det känns när man inte kan träna fast man vill.

Malin, Utrymmet bak räcker mer än nog till två terririster, synd bara på min specialdesignade bur. Men hur jag än försökt så ryms den inte, inte ens fast jag fäller ner baksätena :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...