Knäet sitter kvar och gör ajaj när jag böjer det. Att gå i trappor är pest och kolera. Hittade idag ett stort blåmärke på baksidan av benet, just ovanför knävecket. Inte kan väl det ha något samband med det som knixade till i knäet när jag sprang?

Antar att jag måste vila hela veckan, hur det nu ska gå till. Ska försöka kontakta en ”knäfixare” imorn.

Mot bättre vetande begav jag mig iväg med Affen till spårskogen, där vi tillbringat hela eftermiddagen, delvis i ösregn men är man entusiast så är man. Fast själva brukar vi förstås beteckna oss som spårnördar, hihi.

Affe skulle få två spår, ett som jag gick och ett som min trogna spårkompanjon gick. Skulle egentligen ha gått ett spår åt hennes vovva med men mitt knä var inte riktigt med på noterna, så hon får ha det tillgodo.

Spåret då? Jo vill börja med att ge mig själv ett stort pluspoäng eftersom jag lyckades komma ihåg att snitsla denna gång. Till Affe utdelar jag däremot minuspoäng, rörande hans insats i spår ett (mitt spår) Ofokuserad, oengagerad och olustig kan sammanfatta hans första spår. Han for som en vante fram och tillbaka, tittade på bilar, åt bajs, hoppade och studsade, totalt ointresserad. Morr, grrr, gaah.

Luften gick ur mig och jag blev alldeles förkrossad. Om vi inte kan spåra tillsammans, vad sjutton ska vi då göra? Hann i tanken redan placera spårlinan och selen på hyllan, för gott. Det var med tunga steg jag gick tillbaka till bilen.

Hade inga förväntningar alls på spår nummer två. Men se nu gick det plötsligt bättre. Visst tappade han och var ute och virrade men hittade tillbaka och spårade riktigt fint bitvis och det är ju så mycket roligare (och nyttigare) att gå någon annans spår. Så tack.

Men han känns absolut inte ”spårsäker” fast det är kanske lite tidigt att kunna förvänta sig sådant?

Jag har stora problem att läsa honom, blir så osäker på om han söker ett tappat spår eller om han helt enkelt hittat något mer spännande att följa på.

Med Emil var det aldrig några konstigheter vilket har fått mig att inse hur lite jag egentligen kan om spår. Jag behöver nog gå en nybörjarkurs.

Har i alla fall hittat ett spårslut han verkligen gillar, en pipis. Jösses så roligt han hade med denna leksak. Han kastade upp den i luften och verkligen lekte, underbart att se.

Så kom spårhoppet tillbaka i en tvärvändning igen. Tur att man har lätt för att glädja sig för småsakerna och sätta tilltro till minsta lilla framsteg. Och ändå kallar folk mig för pessimist.

Vi går ju i väntans tider men än så länge lyser tillökningen med sin frånvaro. 63 dygn har gått i Albas dräktighet så den ensamma lilla valpen borde se dagens ljus när som helst nu.

Go kväll.

 

Majsan

30 maj 2011 00:21

Hej!
Alltid lika trevligt att läsa om era äventyr :)
Hoppas allt löser sig med knäet <3
Styrkekramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...