Så har det gått en vecka igen och nu är det inte många dagar till Emils operation. Läste just på nätet att det kan vara farligt om hunden går med infekterade tonsiller en längre tid eftersom infektionen kan vandra ner och skada hjärtat. Det skrämmer mig lite, Emil har haft detta problem länge fast inte konstant och inte lika ihållande som sista tiden. Nästa fakta jag hittade fick mig nästan att gråta, "genom att äta torrt gult gräs tycks det lindra i halsen" Och jag som blivit så arg på honom och hans gula gräsätande (ett mycket ofta förekommande beteende) Känner mig som världens uslaste matte nu

Annars har mina hundar varit rysligt osociala idag, kan ha att göra med morgonens långpromenad. Har ju kommit en del snö under natten och där vi gick var det inte plogat. Tungt för matte, tungt för terrisarna. Emil fick springa lite lös. Men tyvärr, när jag tog av halsbandet råkade jag på något konstigt sätt få med hans öron också  Han blev nämligen TOTALT döv. Jag förbannade min egen dumhet att släppa honom lös, när jag precis konstaterat alla färska rävspår och dessutom pumpar det ren i hela Keräs. EEEEEEEEEEMMMIL, gud så jag vrålade.  Det är så fruktansvärt enerverande att se sin hund kuta långt där framme och inte ens vända på skallen när man ropar  Rätt motvilligt kom han iallafall tillbaka och något mer lösspring blev det inte under den promenaden. Men det är en fröjd att se honom springa lös  om det är något den hunden älskar så är det att vara fri.

Dagen i övrigt har jag ägnat åt lite garderobsröjning och åt "powerball"

Läste i min spårkompanjons  blogg om powerball och insåg att sambo för länge sedan kommit hem med just en sådan. Instruktionen var på engelska och jag orkade aldrig traggla mig igenom den, så bollen hamnade i garderoben. Jag trodde det var en leksak, vilket det kanske delvis också är men det är även en slags träningspryl. Hur som helst är det inte helt enkelt att få snurr på den och jag är sannerligen helt värdelös, än så länge. Men jag är redan fast och kommer att fortsätta träna. Mer om powerball hittar ni  HÄR 

Trodde igår att jag skulle få min första sjukdag någonsin från Ica. Mitt huvud var nära sprängningsgränsen och nacken stel som ett järnrör. Klarade dock av att jobba hela passet ända till 21,15. Någon som tackade mig för det? Icke, nästa gång gör jag som dom andra, stannar hemma  

Idag har värken släppt nästan helt och jag mår riktigt bra. Firar detta med en stor muffins (fylld med vit choklad och blåbär) nyttigt och bra, massor med välbehövliga antioxidanter  Man måste ju tänka på hälsan i grisknorrstider.

Tig min mun så får du socker varning! Efter arbetet härom dagen stötte jag ihop med en (stam)kund på grönsaksavd. Kaninmat sa han och pekade på min gurka. Utan att jag ens hade hunnit reagera hade min trut öppnat sig och säger apmat medan jag tittar menande på hans påse med bananer. Ingen större fara skedd, tack och lov ingen känslig kund. Kan förövrigt tillägga att det var just hans son som jag kallade för diverse obsceniteter för en tid sedan och som inte alls ville kännas vid mig. Det var pinsamt och jag rodnar fortfarande

Till M & D för att allt var som det skulle   Hoppas nu bara att lilla L får bli frisk bums.

Emil blev betydligt sämre efter veterinär besöket. Antagligen blev det mer irriterat i halsen när de var där och rotade runt. Men han går ju på vetrimoxin så det nog ganska snabbt bli bättre.

I dag är en trött dag. Åkte till Nautilus kl 6 för att träna. Men kroppen kändes tung och trött, så det blev en rätt onödig resa. Åt frukost och somnade med huvudet lutat mot köksbordet, illa. Ska snart och jobba men känner inte för att gå utanför dörren.

I går var en roligare dag. Då var jag och shoppade till vovvarna. Det blev ett nytt halsband med stjärnor till Emil, en ny korg och en saccodyna (ni vet som tidigare mycket populära saccosäcken fast nu i hundformat). Var även på Ikea och handlade till mig själv också, bland annat en lampa som jag tittat på tidigare men då har den jämt varit slut. Lägger upp lite totalt onödiga bilder på pixbox från min shoppingtur. Du hittar dom HÄR!

Till saccodynan sydde jag ett nytt överdrag eftersom original tyget var så halkigt. Det tragiska är att ingen av hundarna verkar gilla dynan. Emil har provat sätta tassarna på den men hoppade snabbt undan när den ändrade form.

Fanny godkände iallafall nya korgen och så här trött blev hon av att provligga den

Pust, då var vi hemma igen och efterlämnade inga veterinärer med sårskador eller traumatiska upplevelser.

Emil uppförde sig riktigt bra denna gång. Ett morrutbrott på en linkande röd setter och ett utbrott mot en liten jycke med platt nos. Men den lät så konstigt så till och med jag blev smått irriterad  

Dagens stora chock var att veterinären fick lyssna på lungorna utan Kalle Anka ljud från hans strupe, det är STORT  Klämmandet gick sämre men det är ingen nyhet.

Han fick en lugnande spruta och däckade nästan omgående. Det var som att lyfta upp en död vovve på undersökningsbordet.

Snabbt kunde veterinären konstatera att tonsillerna var irriterade. De lyste ilsket röda och var nästan lite såriga. Så dessa ska plockas (opereras) bort om 10 dagar och under dessa 10 dagar ska han äta en antibiotika kur. Dom kommer även att göra en spegling längre ner i halsen (finns ett fint ord för detta som börjar på o som jag inte minns) för att se om det kan vara något annat som också irriterar.

Även om det innebär operation så är det ändå skönt att ha fått en första diagnos och en förklaring till hans symptom.

Men så irriterad jag blir på folk som har noll koll på sina hundar, fast dom är kopplade. Funderar på varför folk tror att jag har munkorg på min hund? För att han ska se söt ut kanske? Visserligen kan han inte göra något åt någon men jag tycker ändå att det är mycket nonchalant och framför allt extremt respektlöst att släppa fram sin jycke till en annan hund som dessutom är munkorgsförsedd. Två personer fick jag säga till att dom inte skulle släppa fram sina hundar. Mycket olikt mig och jag sa det inte ens på ett treligt sätt. Men i ett väntrum hos veterinären ska det inte ens behövas tycker jag.

Nu ligger min lilla smurf Emil i korgen och sover, påtagligt påverkad av dagens aktiviteter. Blir nog en tidig kväll för matte med. Detta tog på krafterna

Tusen tack alla gulliga ni som hört av er på ett eller annat sätt och undrat hur det är med lilla smurf. Det värmer så att ni bryr er  fast han bara är en hund

Hade ställt klockan att ringa 5.15 imorse, skulle och träna hade jag tänkt. Istället släppte jag upp Emil i sängen, som genast gonade ner sig tätt in till mig under täcket och där låg vi sedan och bara myste ända till klockan 7.30

Grått och regnigt är det och idag är ju dagen D, dagen då vi ska till djursjukhuset. Jag återkommer med rapport om det senare ikväll.

Passade på att lägga ett kort spår igår, det var länge sedan sist. Hade nästan behövt pannlampa, det blir så otroligt fort mörkt. Spåret gick bitvis bra och bitvis sämre, han missade frolicarna jag lagt ut men hittade spårslutet  Men marken är förrädisk just nu. Det är barmark och man tror att man sätter ner foten i vad som ser ut som grön mjuk mossa, är beredd på, räknar med att foten ska sjunka ner en bra bit, men så är det istället stenhårt. Nå alla leder och kroppsdelar sitter fortfarande kvar  lite mer ömma bara.

Nu ska jag snart ta med mig hundarna och åka till Nikkala, det får bli dagens träning för min del.

Så var det november och jag undrar hur tiden kan gå så snabbt. Inte för att det spelar någon roll egentligen, det är mest det där med att avståndet till 1974 blir allt längre och i mars kommer jag att vara närmare 40 än 30, fasansfull siffra.

Vissa åldrar är för mig förknippat med vissa, vad ska man kalla det, fördomar.

När man närmar sig de 40 ska man ju i princip (nästan) vara far/mormor (i alla fall ha egna barn), genomgått en akademisk utbildning, ha ett fast jobb, god ekonomi, man ska vara klok, lugn och sansad. Man ska laga ordentlig mat, klä sig propert, lyssna på "svensktoppsmusik" och man se nyheterna på tv minst två gånger per dag samt Go kväll programmen. Och kan då enligt mina egna kriterier erkänna att jag ligger pyrt till på samtliga punkter, utom den med fast arbete

Läste imorse Aftonbladets bilaga Härligt hemma, där Babben Larsson skrivit en krönika om sin hund som väcker henne genom telepati och hur hunden fällde stressmjäll över hela kroppen vid ett tillfälle när Babben tänkte på den dagen de var tvungna att sätta bort henne.

Hon nämner även att djurpratare sägs kommunicera via bilder. Har ofta förundrats över Emils förmåga att veta att vi just idag ska svänga av till vänster och inte till höger som vi brukar. Kan detta med bilderna vara förklaringen?  Inte vet jag?  Men kan nog inte vifta bort det totalt. Kroppsspårk hade annars kunnat var en tänkbar orsak. Men många gånger när detta inträffat har han varit lös eller i långlina. Så vem vet? Kanske värt att bilderna ha i bakhuvudet i alla fall  

Måste komma ihåg att inte pussas med mina hundar på minst några timmar framöver. Det har nämligen ätits bajs på längden och tvären under morgonens promenad, urk. Dom verkar inte ens vara hungriga utan ligger bara i varsin soffa och sover. Dessa underbara djur

Ha det gott.