Redan 20.30 låg jag nedbäddad i min sköna säng igår. De föregående 30 minuterna hade jag tillbringat sovandes med huvudet mot köksbordet, så obeskrivligt trött.

Anar att det är vårt nytillskott, Lotta som sakta men säkert suger livet ur mig med sitt pipande. Har aldrig varit med om maken till pipgris och obelåten valp, inget duger

Det går heller inte så bra med Affe och valpen. Det är i dags läget helt omöjligt att dem tillsammans. Han blir så uppspelt och valpen ogillar det starkt, vilket triggar Affe ytterligare. Så nu får valpen vara i en egen liten hage här i köket, något som inte alls passar Lotta the siren. Rena rama cirkusen med andra ord.

Igår tog jag en riktigt lång promenad med båda hundarna samtidigt och det gick så mycket bättre än tidigare. Visserligen utför han fortfarande busattacker mot Fanny men inte lika ofta och intensivt. Han lyssnar lite bättre och jag börjar ”få igenom” vissa saker. Jag kan även rasta båda hundarna samtidigt ute på gården, det har inte gått tidigare.

Små, små pyttesaker som gör att det känns allt hoppfullare att det kanske blir en vettig hund i framtiden av Piraffen.

Det jag önskar mest just nu är att han skulle ha ett mellanläge. I dag är det antingen PÅ eller AV och mest på, om jag ska vara ärlig. Och jag skulle vilja hitta en metod för att bryta honom när han fixerar sig vid något. Men det kommer nog.

Idag stuvade jag in honom i bilen och begav mig till stan för att gå promenad och stadsträna. Var dock nära att packa in eländet igen redan på Icas parkering där han omgående började köra sina hysteriska moves på bakbenen samt frambringade ljudet av svårt astmasjuk individ. Men han lugnade sig ganska snabbt och gick stundvis riktigt fint.

Men nog är det trist att gå i stan och längs gångvägarna, det är ju så förbannat mycket glassplitter och skräp överallt. Jag hade nog kunnat få ihop en helt ny garderob om jag plockat upp alla kläder som jag sett legat slängda i dikena. Vad håller folk i stan på med egentligen?

Som avslutning tog vi en repa utanför Ikea. Den här hunden blir så himlastormande lycklig av att se människor och naturligtvis tycker han att han ska hälsa på alla. Han ser ut som en känguru när han står på sina bakben och studsar, öronen flaxar och tungan dinglar, -Hej, heeej, hallllå, ser ni inte mig? Så nu belönade jag honom när han satte ner sin bak och tittade på mig istället för på folket.

Sedan kom det en hund och då tog mattes nerver slut. 90 minuters promenerade varvat med det sociala och nu hehe ligger han på rygg med tassarna i vädret och sover.

Ha det!

 

Lotta Lndell

3 maj 2011 16:39

Hej Jenny och Affe! Å vad din blogg är rolig att läsa! Själv är jag värdelös med att uppdatera:( Tänkte ta en kontakt med dig någon dag och försöka sprida min buissnis upp till norrland åxå. Säljer www.Lrworld.se , Nu har det kommit ett helt fantastiskt kosttillskott för hund, katt, häst och gnagare! jag håller på att sälja in det till travet mm och det går riktigt bra!! Det är det enda kosttilskott som bl.a innehåller colostrum(råmjölk från kossor) Jag är helt såld på det och planerar att kunna leva på min kennel och Lr om ett år! Stora planer men det har jag fått lära mig att man måste ha:) Gå gärna in på hemsidan så hör jag av mig till dig när allt har lugnat ner sig här, ska ha 50 års fest för Benny på lördag och hjälp vad mkt det är att göra!! Ha det så gott nu och krama Affe pojken!

http://gladajyckenskennel.blogg.se

 

Lena, Kila, Pirra

3 maj 2011 23:36

Lotta the siren blir säkert bättre på några dar :)
Hmm, vill inte göra dig missmodig, men min Kila har fortfarande vid snart sju års ålder inget mellanläge... ;) Fast å andra sidan funkar det mesta rätt bra med henne ändå, så på SÅ vis finns det ju hopp även för Affen =) Nej ärligt så är jag alldeles säker på att det "blir hund" av Affe, han är en sund hund i skallen. Det är säkert bara för att han missat så mycket av lös- och socialträningen iom sin skada, som han är som en valp nu =)

 

Melitta

4 maj 2011 09:03

Hejsan! Du ska se att det blir bättre:) det är ju som med barn...Konsekvent o en hel massa tålamod:) så ser du att även din belöning kommer;)
Kramiz

 

Malin

4 maj 2011 18:20

Man måste komma ihåg att tänka på dom små
framstegen när det känns brinnjävligt!
Tänk ändå att du kan ha din Affe lös &
att du kommit igång att spåra, att du kan
lämna dom ensamma hemma utan att det går
sönder saker, ha dom ihop inne. Det kommer
att fortsätta rulla på! Keep up the GOOD work!

Det har inte blivit mycket datatid för mig det
senaste så jag fick läsa ikapp, hoppas du inte
ätit korv tills du storknade (chorizo en nyhet?)
.. o nu MÅSTE det vara på väg nougatkaka till mig!!!

Du måste ju lägga in en bild på det nya odjuret,
är hon bara allmänt störig eller SUPERstörig? ha ha
Kan tyda ditt intresse & entusiasm för denna hund..

Tjillevippen från Team Madofi + 1

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...