Satt ute i gräset och passivitetstränade med Affen när en lös Lotta kom och hedrade oss med sin närvaro.

Förra mötet, inomhus i en hage av kompostgaller gick inte alls bra. Valpen var rädd och Affe galen. Hans beteende var helkonstigt och jag fick nästan känslan av att han trodde valpen var en pipleksak som man kunde döda eller åtminstone förstöra pipen på.

Kan vi dela?

Idag hade de betydligt roligare, Affe visserligen i koppel som jag fick parera under mötet men det gick bra.

Han agerade helt annorlunda och var hur snäll som helst men förskräckligt ivrig och intensiv. Valpen satt fast i munnen, halsen och i öronen med sina sylvassa piggar till tänder och han sa inte ett knyst, så duktig lilleman.

Lotta har kopplat greppet.

Har tagit fram ett fryst tillbehör från älgen (ett bogblad tror jag) som jag tänkte dra ett spår åt Affen med. Om han orkar för just nu är han helt däckad. Det är arbetsamt att leka.

Bus, bus, bus.

På morgonens promenad provade jag en ny variant som jag visste skulle bli svår för Affen, att ha Fanny lös. Det gick ändå ganska bra, över förväntan. På vägen tillbaka var det hans tur att vara lös men det gick ju inte alls. Retsticka som han är ägnade han sig helhjärtat åt att kuta runt mig och Fanny och göra busutfall. Det blev kopplet på.

Ska vi hålla tass på det?

Passivitetsträningen går hur bra som helst och idag tog det inte lång stund innan han la sig på gräsmattan och efter ett tag la han även ner huvudet.

Inledde faktiskt lite pälstrim när vi var ute. Så nu är han jättefin på höger sida, där han blivit av med vinterkostymen.  

 Liten Lotta.

Skulle ju ha sovmorgon idag, jo tjena. Vaknade vid 4 tiden hur pigg som helst och har bara slumrat lite efter det. Klockan 6.30 steg jag upp så lite sovmorgon är det ju allt. Har varit ute nästan hela dagen i det fina vädret och njutit. Nu ska jag en liten stund krypa ner brevid Affe som ligger i sin Fatboy och sussar. Konstigt nog är det han som lagt beslag på saccodynan jag beställde, trodde jag aldrig.

Ha det.

Jag är rätt virrig och glömsk och framförallt oförsiktig utan att liksom tänka på det. Så idag när en kund kommer in till förbutiken och säger - Visst är det du som kör den silverfärgade bilen med dekaler på sidan? Får jag liksom myrkryp i kroppen och svarar lite tveksamt – Joooooo. Onda aningar infinner sig - Den har rullat och står mitt på vägen och blockerar. -VA!

Får invänta en kollega innan jag rusar ut. Jajjelimensan, där står pärlan, mitt på vägen, hur tjusigt som helst. Ingen slipper här fram, här fram, tralla lalla laa. 

Hade tänkt ta en bild men det fanns inte riktigt tid till det. Så ni får ta mig på mina ord när jag säger att det faktiskt så rätt stöddigt ut, ungefär som här står jag och jag äger.

Tackar dock min lyckliga stjärna att den inte rullat in i någon annan bil, pust.

Jag och sambo tvistar lite om förloppet eftersom jag kan svära på biblar och annat att växeln låg i läget drive och han menar att det inte är möjligt. Jag vet, han tror. The end.

Imorgon är jag ledig men har massvis att göra. Tänkte i alla fall unna mig en liten sovmorgon. Tror det behövs eftersom det varit många timmars jobb, sista dagarna och på måndag rullar det på igen.

Nu överväger jag om jag ska orka pallra mig ut på en kvällsrunda med hundarna. Hjärnan och hjärtat vill men kroppen, framförallt benen och fossingarna har tyvärr lite invändningar. I mitt arbete sitter jag ju inte ner överhuvudtaget, mer än när det är rast då, vilket jag sällan har (och absolut inte mer än nödvändigt). Igår exempelvis blev det 13 minuters rast på passet 10.45- 21.15 Men det är självvalt och alltså inte ett dugg synd om mig.

Så lite korta fakta:

Affe såg sin första hare imorse och tack gode G att han var kopplad.

Han har i alla fall i och med detta bevisat att han kan spåra på sand/grusväg något min Emil hade stora bekymmer med. Emil tyckte nämligen inte att spåren skulle gå PÅ vägen utan vid sidan om i gräset eller möjligtvis i diket. Men detta bekymrade alltså inte Affen. Bra.

Gråhunden vi hade tillfälligt inneboende har lämnat oss och flyttat till Sundsvall. Saknar inte.

Alba har gjort nytt ultraljud och domen blev en valp. Äsch, mycket jobb för ingenting är min åsikt.

Har bytt till digital tv, bredband och telefoni hos Telia och det funkar SKIT. Så om någon försöker ringa och det inte går så är det den så kallade ”gatewayen” som kopplat ner. Vilket den orkar göra typ fyra gånger i timmen och det tar evigheter innan den startar upp igen.  

Over and out.

Imorse när klockan ringde 05.20 var jag trött, så trött och hade jag inte gjort en deal med en kollega om att mötas på gymmet hade jag garanterat dragit täcket över huvudet och sussat vidare.

Känner mig fortfarande trött, trots promenad, dusch och kaffe, det riktigt svider i ögonen.

Strax bär det av mot Ica och dagens (lilla) pass 10.45-21.15 Måste nog preparera mig med lite rosenrot innan jag beger mig.

Anar att ni märkt av mitt något svala engagemang i nyförvärvet Lotta. Sanningen är (och det visste sambo om redan innan) att den motivation och ork jag lyckas uppbåda för hundträning måste ovillkorligen läggas på Piraffen. Att försöka göra en någorlunda tam varelse av honom, har i dags läget absolut högsta prioritet. Sedan är det ju lilla Fanny som naturligtvis även hon behöver sin tid.

Såklart går Lotta inte omärkt förbi. Hon är en trevlig men i mitt tycke en alltför självständig ung dam, vilket får husse att mysa i kvadrat. Som jakthund är det ju önskvärt att hon tar initiativ till egna turer och inte hålls kring benen, vilket naturligtvis är mitt drömscenario, hehe.

Att äntligen känna hur hundträningsglädjen och motivationen så sakteliga börjar återvända är en hel lycka i sig. Och underbart är att de gemensamma promenaderna med Fanny börjar ge resultat och förbättras för var gång. Otroligt vad mycket tid man sparar på att gå med båda samtidigt.

Men han är en liten retsticka och jag avskyr när han gör sina utfall och tvärnitar just framför Fanny och mig. Om ni tänker er hur slalomåkaren avslutar sitt åk nere i målfållan, då förstår ni precis hur Affe gör. Grrrr.

Nu, Rosenrot och avfärd mot Ica.

Ha en trevlig fredag.

Redan 20.30 låg jag nedbäddad i min sköna säng igår. De föregående 30 minuterna hade jag tillbringat sovandes med huvudet mot köksbordet, så obeskrivligt trött.

Anar att det är vårt nytillskott, Lotta som sakta men säkert suger livet ur mig med sitt pipande. Har aldrig varit med om maken till pipgris och obelåten valp, inget duger

Det går heller inte så bra med Affe och valpen. Det är i dags läget helt omöjligt att dem tillsammans. Han blir så uppspelt och valpen ogillar det starkt, vilket triggar Affe ytterligare. Så nu får valpen vara i en egen liten hage här i köket, något som inte alls passar Lotta the siren. Rena rama cirkusen med andra ord.

Igår tog jag en riktigt lång promenad med båda hundarna samtidigt och det gick så mycket bättre än tidigare. Visserligen utför han fortfarande busattacker mot Fanny men inte lika ofta och intensivt. Han lyssnar lite bättre och jag börjar ”få igenom” vissa saker. Jag kan även rasta båda hundarna samtidigt ute på gården, det har inte gått tidigare.

Små, små pyttesaker som gör att det känns allt hoppfullare att det kanske blir en vettig hund i framtiden av Piraffen.

Det jag önskar mest just nu är att han skulle ha ett mellanläge. I dag är det antingen PÅ eller AV och mest på, om jag ska vara ärlig. Och jag skulle vilja hitta en metod för att bryta honom när han fixerar sig vid något. Men det kommer nog.

Idag stuvade jag in honom i bilen och begav mig till stan för att gå promenad och stadsträna. Var dock nära att packa in eländet igen redan på Icas parkering där han omgående började köra sina hysteriska moves på bakbenen samt frambringade ljudet av svårt astmasjuk individ. Men han lugnade sig ganska snabbt och gick stundvis riktigt fint.

Men nog är det trist att gå i stan och längs gångvägarna, det är ju så förbannat mycket glassplitter och skräp överallt. Jag hade nog kunnat få ihop en helt ny garderob om jag plockat upp alla kläder som jag sett legat slängda i dikena. Vad håller folk i stan på med egentligen?

Som avslutning tog vi en repa utanför Ikea. Den här hunden blir så himlastormande lycklig av att se människor och naturligtvis tycker han att han ska hälsa på alla. Han ser ut som en känguru när han står på sina bakben och studsar, öronen flaxar och tungan dinglar, -Hej, heeej, hallllå, ser ni inte mig? Så nu belönade jag honom när han satte ner sin bak och tittade på mig istället för på folket.

Sedan kom det en hund och då tog mattes nerver slut. 90 minuters promenerade varvat med det sociala och nu hehe ligger han på rygg med tassarna i vädret och sover.

Ha det!

Lotta, råtta, ylpotta. Usch att en så liten kan låta så illa. Kom hem från jobbet med värsta huvudvärken och Lotta leker siren med högsta volymen påslagen.

Nu befinner sig sirenen, husse och ena datorn i gästrummet (andra delen av huset) och jag har plockat ut öronpropparna jag faktiskt försåg mig med.

Mina (tysta) hundar ligger i varsin korg och sover, harmoni

Skulle inleda lite sundare leverne idag var det tänkt eftersom jag börjar lägga på mig men det sprack redan i startgropen. Har inte ens gått hundpromenader idag, ännu.

Klockan ringde 4.30 och 5.30 stämplade jag in på jobbet, trött. I vanliga fall börjar jag dagen antingen med träning och/eller hundpromenad och vilken skillnad det gör på dagsformen. Nu känner jag mig som en seg deg och latare än lat.

Ute är det kallt som tusan och blåser minst smådjävlar. Några snöflingor singlade faktiskt ner från himlen också när jag var på väg hem. Jag som tänkt träna passivitet med Affen genom att sitta i solen och mysa, pyttsan.

Jag har några lådor från Telia som behöver packas upp och kopplas ihop, fasa. Kan säga så mycket, att det var inte bara en kabel och en dosa. Det stora bekymret är att jag suger på att läsa instruktioner i förväg. Äsch, jag testar är mitt motto och oftast blir det så klart fel någonstans.

Äsch, nu får jag gå och leta rätt på täckbyxorna och gå ut med jycksen. Måste hinna in till stan en repa till och lämna deklarationen, minst sagt i sista sekunden. Kändes väl inte så relevant i år i och med den ”lilla” skatteskulden.

Lite klokskap på latinska:

"Facilius est multa facere quam diu"

- Det är lättare att göra mycket än att göra något länge

Ha det gott

Då var Valborg över vilket känns lite trist. Men det blev en bra kväll, korven slank ner och smakade gudomligt.

Korv grillad över öppen eld är något helt annat än den korven som legat på en gasollåga och fräst.  Mätt och trött somnade jag framför teven, pensionärs-Jenny

Det finns annat än spår och motion som kan trötta ut en terrierhjärna har jag just insett och det är städning.

Som en liten parentes kan jag nämna att det tagit nästan helt år för mig att kunna dammsuga och skura utan att Affe sitter fast i borsten eller gör regelrätta anfall mot moppen och det var rena himmelriket. Tänk att kunna städa i lugn och ro utan att behöva ”bura” in honom.

Han var väl inte helt nöjd med städsituationen, han har trampat efter och hållit sig i närheten men inte mer än så. Det blev ett bra vardagslydnadsträningstillfälle också eftersom jag sprang fram och tillbaka ut på bron med mattor, hundfiltar mm. han fick absolut inte kliva över tröskeln och komma ut. Sugen var han men höll sig på rätt sida. Matte städade i det evinnerliga och tillslut gav han upp och gick och la sig.

Annars har han under dagen lyckats med konststycket att dra ner en stor låda med returpapper, - Hoppsan, vad är det med det då? Skulle garanterat vara Piraffens kommentar om han kunnat prata.

En sisådär 10 minuter senare lyckades han få omkull en upp och ner vänd stol från köksbordet, - Hoppsan, vad är det med det då?

Han är inte rädd för 5 öre den här vovvan. Skurkäppen fick han också i huvudet men det var mitt fel.

Idag för prick åtta år sedan hämtade vi lilla Fanny   från Enköping, tänk vad tiden går. Och just idag har även vår flock utökats med jämthundsvalpen Lotta. Kaos, hysteri och en aning dåligt planerat. Men det är bara att försöka göra det bästa av situationen.

Som väntat blev Affe wild and crazy när han upptäckte att det tillkommit en fyrbening. Gladare än glad och kärvänlig men på tok för våldsam och uppspelt (går upp i stress) Lotta tyckte att han var förskräcklig och gjorde sig liten och obetydlig, allt enligt hundmanualen.

Jag tog över och när Affe lugnat sig så pass att han la sig ner fick han hälsa, med resultatet, en glad valp och en (alltför) glad Affe så jag fick dela på dem igen.

Fanny agerar som vanligt när det gäller valpar, med en stor portion lugn, hon är så duktig lilla gumman.

Affe lär väl lugna sig men just nu trampar han runt, runt och är allmänt orolig. Det kommer att bli jobbiga veckor framöver, suck och väl inte direkt vad jag behövde just nu

Jobb imorgon. Skulle egentligen vara ledig, men får man jobba så gör man ju det så klart amen.

Nu är det natti natti